Lika inför lagen?

Tänk att namn, klasstillhörighet och flest siffror i taxeringskalendern styr hur, och vad man får göra i samhället idag, 2009! Man kan köpa sig fri från det man gjort, precis som man förr i tiden kunde köpa sig fri från sin synd, som t.o.m kunde innefatta mord, med hjälp av avlatsbrev!

Min upprördhet bottnar sig förstås i något, eller egentligen inte eftersom jag alltid föraktat människor som kommer undan med ruffliga saker bara för att namnet eller inkomsten är "det rätta". Heter man något "stort" i efternamn så kan man våldta, mörda och skända utan att tänka på konsekvenserna, för ryggen är alltid täckt, ryggsäcken är alltid full av folk som stryker medhårs!

Eftersom sanningen i vårt samhälle kan ändras för pengar och pengarna i sin tur betyder att man har "lite mer rätt" än andra, innebär ju detta i förlängningen att de rika och mäktiga kommer undan jävligt lätt. Man friar hellre än fäller, en svart man blir oftare dömd än en vit man, en företagsledare är svårare att få på fall än en vanlig "Kjellgren", en polis blir aldrig fälld utan det är den nedslagna som oftast gjort sig skyldig till att inte ha legat nog stilla och tyst när slagen från fjäderbatongen haglat över mjukdelarna...
Ni märker...lika inför lagen är ett jäkla hån, i Sverige, idag, 2009; och det gör mig så förbannat upprörd!

Just denna gång triggade jag igång på att Gotlands landshövding Marianne Samuelsson gav dispens till en stor företagsledare att bygga hus och golfbana närmare vattnet än vad lagen säger att man får. Andra människor som sökt dispens och bara tjänat 300.000 om året hade fått avslag, men när Max Hansson (inkomst 2 miljarder...) kom in med sin ansökan så blev svaret givet: "Men gulliga du, det är klart att du ska få bygga, bygg hur nära du vill och kör hur mycket vattenskoter du vill för strandlivet och djurlivet behöver ju inte du ta hänsyn till, för du är ju en fantastisk människa eftersom makt och rövslickning mäts i pengarna man tjänar!"

En annan sak som har med detta att göra är att NYA LÄROVERKET (den trendiga, "finare" friskolan i Luleå) verkar skita i kösystemet som de själva har upprättat. Min söta Miranda har stått i kö för att få börja där i ett år typ, men innan sommaren fick jag hemskickat ett meddelande att det tyvärr var väldigt lång kötid och att det var en omöjlighet för henne att få börja skolan där till hösten... Ok, tänkte inte mer på det, men sen när jag var på inskolning med Miranda på Östra, så pratade jag med en person mr/mrs X som sa att hon/han minsann inte skulle ha sitt barn på Östra, utan att hon skulle välja NLV istället.
Jag frågade hur länge hon/han hade stått i kö, eftersom jag "hade hört" att köerna var väldigt långa.
Hon/han svarade att hon/han blev förvånad av att kötiderna var så korta, för hon/han hade ställt sig i kö i mars i år, och hade fått platsen två månader senare...
Lika inför lagen? Nej Nej!
Skillnad på att heta Rickard Fattigalärargren och Välrenomerad Finjobbgren? Ja! Ja!
Skillnad på om man tjänar 200.000 om året eller en miljon om året? Jo! Jo!
Tänk efter själv kära vän; man blir behandlad olika beroende på ursprung, namn, lön och yrke, men de flesta vågar inte ta bladet från munnen och säga det. Just därför får de rika fortfarande styra den här jävla världen, det här jävla landet, den här jävla kommunen, den här jävla staden...

Nu har jag morrat klart om detta viktiga ämne och går över på något annat som oroar mig...
I helgen är det Lulekalaset och har planerat att ha det trevligt med min underbara ängel och mina närmaste vänner i dagarna två, innan jag och prinsessan (som Miranda sa att Sara såg ut som, första gången jag visade en bild på henne...) åker på romantisk semester i södra Sverige!
Men oron finns där, oron för att det meningslösa våldet ska slå till igen, slå till som det gjorde mot mig och Albin den där decembernatten som jag skrivit om tidigare.
Jag har svårt med stora folksamlingar efter det, jag har svårt att vara bland berusade människor som jag inte känner, jag har problem med att kunna slappna av helt enkelt. Därför hoppas jag verkligen att jag slipper se hormonstinna småungar slåss, att jag slipper se killar stora som Magnus Samuelsson gå lös på någon helt oskyldig kille bara för att imponera på någon tjej, att jag slipper se personer som skriker i panik att någon ska sluta slå hans/hennes kompis, partner eller släkting! Låt mig slippa, låt mig slippa, låt mig slippa! Ni är inte ens värda mitt hat!

Och du Sara, du tände min inre låga, du kom in som en blixt från klar himmel, så vacker och kärleksfull. Dörren öppnades och det röda strömmade över mig, svepte in mig och livet förändrades till en underbar resa utan slut! "My little girl straight from heaven". Vi trotsade allt och kastade oss ut i en resa utan slut!

Bild 1: Theodore Fritz Oskar Kjellgren med min ängels hmm hårgrej

(vad heter det, hjälp mig hjärtat! Inte diadem iallafall...)

Bild 2: Miranda efter att ha varit på Aronsbadet (gratisbad för folket,

helt i den socialistiska andan)

Bild 3: SaraSkönheten och odjur...jag menar Rickard

"Nu kommer båten!"

Båten som skulle ta oss till Klubbviken dök upp i horisonten och mina underbart vackra och sprudlande ungar pekade och skrek rätt ut; nu skulle de äntligen få åka båt för första gången. Att få åka båt har de tjatat om väääldigt länge och igår var dagen inne!
( I och för sig har jag försökt få Theodore att dämpa sin kåthet på att få åka båt genom att säga till honom att han faktiskt åkte "båt" med mig och min ängel på Trolltjärn för två veckor sedan, visserligen en gummibåt men ack så mysigt. Men det örat lyssnar han inte många minuter åt gången på...)
Nåja, nu stod vi där, svennebanankylväska och tillhörande ryggsäck med festisar och mackor i. Som den äkte godisgris jag är hade jag förstås gått in på fattigmansKvantum, det vill säga Willys, och köpt med mig lite godis också.

Va fan håller jag på med nu? Nu blir det ju en sån där tragisk blogg där man skriver dagbok typ, inte min bit av tårta! Jag kan väl kortfattat bara säga att dagen var finfin, soligt, varmt vatten och barn som höll sams. Två saker gjorde mig dock frustrerad; att min ängel inte var med och att jag hade en gnällmaskin med mig som formligen sprutade ur sig negativismer såsom; Åh måste de ha hundar med sig på båten, Åh är vi inte framme snart; Åh vad det blåser; Åh varför gick vi den här vägen...osv osv. Den personen som drog till med den positiva stämningen i form av ovanstående uttalanden var inte Miranda sex år, inte heller Theodore nyss fyllda fyra, utan Eva Kjellgren nyss fyllda 71. Puh, tänker inte heller gå in på min hatkärlek till min mamma men låt oss säga så här för att belysa hur hon är så att jag slipper skriva en uppsats om det:
Hon blir irriterad på allt!
Är det lång kö - berättar hon högt vad sölig kassapersonalen är.
Hittar hon ingen att fråga på affärer - då skäller hon ut den tafatta personen i kassan istället!
Har hennes son eller hennes dotters man gått upp i vikt så säger hon rakt ut, till personen i fråga; men gud vad tjock du blivit!
Står någon person stilla och kanske funderar på vilken affär de ska gå in i när de är på stan säger mamma; men är du en staty eller! Rör på dig människa!

Kortfattat kan man väl säga att hon är brutalärlig!
Älskvärt att vara och självklart har jag fått min rakhet av henne, men ibland blir hon lite väl...ja vi kan säga pinsam. Kommer säkert återkomma till äment, men inte just nu! Älskar dig mamma, för att du är så himla kliapåkroppenpinsam men samtidigt väldigt omtänksam!

MEN, det jag egentligen skulle skriva var en liten reflektion som dök upp när jag gick med ungarna till Södra hamn igår. Jag såg en blind människa som kom gående med en sån där ledarhund, ni vet! Efter att ha förträngt min tvångstanke att låta som en katt för att få ledarhunden konfunderad så fastnade en tanke i skallen, i min sjuka hjärna ploppade det upp en fundering:
Varför ser man aldrig blinda hundar med ledarhundar? Borde inte hundarna hjälpa djur av sin egen sort först och främst? Vilka svikare som hjälper blinda människor istället för sina fränder!
Jag fortsatte fundera över att det vore skitpraktiskt om seende hundar hade en ledarhund, för då behövde man ju inte gå ut och rasta hundarna eller nåt. Då skulle bara ledarhunden kunna bossa över hunden man har och säga till den att " Fan spring inte ut i trafiken din idiot" eller "Bajsa nu så vi kan gå in någongång jävla miffo, jag fryser lika mycket som du hundfan" eller rycka i kopplet och bara skrika "Skärp dig nu för satan, sluta nosa alla människor mellan benen din pervera jycke!"

Egentligen borde man göra alla hundar till ledarhundar för då skulle de kunna klara sig själva och vänta på grön gubbe, och hitta till Ica Maxi och göra sina ärenden och plocka upp bajset de lämnar efter sig! Fram för fler ledarhundar helt enkelt!

Fast å andra sidan vill väl folk ha hundar just för att sköta om dessa djur...

Slut på reflektion, men borde inte döva ha ledarhund också? Hundar sägs ju höra makalöst bra!
____________________________________________________________________

Hand i hand, tillsammans gick vi kvinna-man
och höll om varann, vi slängde av oss allt,
och gick nakna i striden! Förtrollad av min egna ängel!

Tro det eller ej, men Finland rockade!

Har bloggtorka, antar att man gått i sommarkoma i hjärnan också, och jag vill ju inte skriva patetiska saker som att; Idag gick jag upp och sen gick jag på stan och sen var jag med min kompis och sen skrev jag ett till och, och efter det ville jag bara dö för att jag skriver så penibla saker på min blogg.

Men medan jag filar på något lika berörande och upprörande som vanlig, kan jag sticka emellan med lite bilder från den första av två längre semestrar jag och min ängel kommer att ha i sommar. Vi åkte till Vasa med "våra" underbara ungar i slutet på förra veckan, som ett litet Skara sommarland som innefattade enormt mycket skratt, ömhet, magi och bus!

Nog om vad som hände där, kolla bilderna! Och jag ber om ursäkt för min bildredigering för jag kan inte sånt. Ni vet mycket väl att min styrka sitter i det starka skrivna ordet inte i tjafset runt omkring.

Eller det var en sak till... Igår var jag och Sara på Exotic och åt middag med ett par vänner och maten jag blev serverad smakade apstjärt och gammal disktrasa...Beställde biff med lök, som jag oftast äter - och herregud vad vidrigt det var alltså! Det häpnadsväckande är egentligen inte att maten var kass, för det händer då och då på restauranger, utan att Exotics lunchbuffe är oslagbar och då blir man ju perplex när de serverar sin biff med lök med bajssmak... Jaja, skulle ju inte skriva och beröra eller uppröra så jag nöjer mig med att jag ALDRIG äter middag där igen!

När vi skulle ta en välbehövlig paus från karuseller och badande och äta lite medhavd lunch i lugn och ro för oss själva, vad händer då?Jo, lilla underbara Theodore kommer gående hand i hand med Wasalandias maskot Walle och tar in honom till vårt lilla bord och säger "Här sitter vi och äter". Helt plötsligt blev vi fem personer och Theodore och Miranda bjöd honom på godis och gjorde andra bus med Walle, den tysta förbryllade pandan...

Galet bus på hotellet där vi bodde. Miranda och Theodores favoritlek var att leka riddare med varsin kudde och som den underbara lekfulla skapelsen som Sara är var hon såklart med hela tiden! På denna bild har Miranda och Theodore lyckats brotta ner henne och platta till henne ordentligt... Härligt att skåda!


















Bild tagen av Miranda på vårt lunchställe innan Theodore kom dragandes med den inofficiella lunchgästen.
Och jo, det krävdes mycket mycket övertalning från Sara innan hon fick ha min favoritmössa på sig. Sitter bra!














Den roligaste attraktionen var en gigantisk vattenbana där man färdades i stockar. Och tänk, till och med lilla Theodore kunde åka med och älskade det hela. Längdgränsen var 100centimeter och Theodore är 100,5...

Extremt exalterad familj inför den första stockfärden...

Kolla in Theodores förväntansfulla ögon och Mirandas underbara leende! Och jag kan säga att flickan längst bak ser lugnare ut på kortet att vad hon egentligen var...:) Vi åkte säkert stockbanan 20 gånger och vi skrek som galningar nerför backarna varje gång!

Miranda kämpar på i en svårstyrd krokodilbåt medan resten av min underbara familj poserar farligt nära kanten på bryggan...
















Efter vilda dagar är det skönt att få syskonkramas lite på hotellet innan man ska sova...























Kära finnar, självklart kan ni inte veta vem denna spontana och barnsliga unga man är, men släpper ni in honom på ert nöjesfält får ni förstå att det blir galet! Insane in the brain!






















Miranda och Sara åkte piratskeppet, en av få karuseller som inte Theodore fick åka. Vissa personer hördes över hela tivoliområdet... Jag frågade Theodore om han kunde visa hur min ängel såg ut i ansiktet där uppe i luften, och han gjorde sin egna klockrena gestaltning...









Till sist några visdomsord, tolka som ni vill:

Springer hit, springer dit - tycks förlora alla jobb
Sliter ut sin unga kropp- äter bara någongång ibland
"Alla" vill honom väl - men goda råd säljs alltid dyrt
Han är missförstådd - men tycker det är skönt
Hans mamma räknade med hans blygsamma natur
- att vara nöjd med sin lott och vara tacksam resten av sitt liv
Men han vill ha sitt liv som små nålar i sitt bröst!
Han vill ha och se allt - som kan göra honom vis
Men han fryser när det är varmt - och han skrattar på begravningar

Havet ligger blankt när stormen rasar, men det oroliga havet gömmer en skatt! "Vi" vet vad!!!

"Vet du vad en kuk är?"

VARNING! DENNA TEXT KAN INNEHÅLLA VISSA SPÅR AV IRONI SOM VISSA KAN UPPFATTA SOM STÖTANDE, DETTA ÄR MIN ABSOLUTA MENING!

Aj aj, han gjorde det igen, han skrev ett fult ord i sin rubrik. Han måste vara galen, han måste ha vård, han måste börja bete sig, och framförallt måste han tänka över sitt språk!

Och för att citera en kommentar jag fick för ett par inlägg sedan:

"Du är säkert inte ens lärare och hursomhelst tycker jag du borde läsa några kurser i psykologi"

Nu vet alla som känner mig att jag ALDRIG använder könsord i mitt språk (däremot "råkar" jag få ur mig en hederlig svordom då och då...). Jag tycker könsord är fult, ytterst olämpligt och dessutom spär det bara på könsrollerna och det sexfixerade samhället vi redan så stolt har lyckats uppnå efter decennier av kvinnoförtryck.

Nåja, jag lämnar detta obehagliga faktum och återvänder till min rubrik. Bakgrund:

Jag och min ängel och de två små änglaungarna Miranda och Theodore var på Trolltjärn och bättrade på solbrännan i helgen (jag behöver väl inte ens nämna att jag ALDRIG smörjer in mina barn med solskydd eftersom jag anser att ungar borde tåla solen utan att få cancer, sånt fint immunförsvar som de små liven har...). När jag och Sara, min prinsessa, som bäst sitter och avnjuter en melonbit i den stekande solen, säger min ängel till mig:

"Hörde du vad den där ungen som sitter och leker med Miranda just sa? Han sa vet du vad en kuk är?"

Jag satte melonen i halsen och flög upp från filten och var på väg fram till den lilla bleka gestalten som ska kallas sexårig pojke för att spöa skiten ur honom (ni vet att jag gillar att slåss och framförallt ÄLSKAR jag att slå barn...)för att han säger såna ord till min vackra, underbara, fantastiska och älskade dotter!

Min ängel tryckte ner mig på vår stora strandfilt och lugnade mig en aning. Miranda kom tillbaka till oss som om inget hänt och allt var som vanligt resten av dagen, MEN, och ett jäkligt stort men; jag höll koll på vart den där lilla apungen var hela tiden när vi var där och framförallt höll jag koll på att Miranda inte var i närheten av honom nåt mer den stranddagen.

Min söta dotter har jag visserligen uppfostrat till att inte lyssna på dumma saker som andra säger utan gå efter sin egen känsla; framförallt att vara snäll, inte retas och inte säga fula ord, och det har jag lyckats oerhört bra med, men man blir ändå lite orolig när småungar i hennes närhet slänger ur sig så pass starka ord som den där lilla ungen gjorde.

Snart börjar hon skolan, inget tryggt dagis mer inte, och vad kommer att hända där? Jo hon kommer att få höra sådana ord varje dag och garanterat ännu värre ord. Det skrämmer mig som satan, och samtidigt vet jag att det inte går att värja sig från dem. Ungar av idag blir tidigt matade med värdelösa tvprogram, och tillsammans med hårt grupptryck där man inte ens kan bestämma över sitt eget ordförråd blir de vanligaste orden i skolan inte TACK, UNDERBAR, HÄRLIGT och SNYGGT utan KUK, BÖG, HORA och FITTA (åh, jag känner att det kryper i kroppen bara av att skriva dessa ord, förlåt att pryda Rickard är så gammeldags att han inte kan acceptera dessa ord...).

Jag jobbar ju som sagt på en gymnasieskola i Luleå och man kan ju tycka att dessa ord borde ha skalats bort när ungar blir vuxna på gymnasiet, men jag kan garantera att jag VARJE dag i mitt snart nioåriga lärarliv hört minst två av orden ovan sägas/skrikas/viskas eller ropats!

Tragiskt? Ja, men självklart är det åt helvete! Jag är absolut ingen moralkärring (inte ens en moralgubbe, haha), eftersom jag förespråkar en ordnad form av anarki och politisk inkorrekthet, där svordomar ingår i mitt ordförråd på ett lika naturligt sätt som att frasen "Jag har inte tid med dig nu", ingår i de flesta andra lärares ordförråd.

Vad kan vi göra? Ingenting

Vi som föräldrar får fan i mig lära våra ungar att vårda språket lite. Jag svär inför mina barn, åh skjut mig inte för det kära vänner. När svär jag då?:

De är med mig på hockeyn, hör de pappa svära? check!

De är med mig på trav, hör de pappa svära? check!

De ser mig slå i skallen eller tån i någon möbel, hör de pappa svära? check!

De är med mig på lektioner i skolan, hör de pappa svära? check!

Det viktigaste är dock att lära sina barn att försöka vårda språket, vårda det genom att inte säga saker som kan uppfattas stötande eller nedvärderande, och det ansvaret ligger fan i mig hos dig och mig, oavsett om vi är föräldrar, storasyskon eller något annat!

Tillägnat min ängel; du är magisk och förtrollande på en och samma gång!

Ingen äger oss, framtiden är vår! Du vackra!