Besökare

torsdag 27 maj 2010

Stoltkultur vs Skräpkultur 0-1


Sitter med mitt originella Originalmål på MAX.
Platsen? Arlanda
Omgivning? Beklaglig

Har mycket i huvudet, men fokuserar på att försöka lyssna på vad folk säger runt omkring mig, eftersom jag vet att det är just det som får mig att inspireras, fokuseras, irriteras och gladeligen imponeras; av människor som har så fullt upp med att vara just människor, så att de glömmer bort sin egen existens.
De glömmer bort att allt inte handlar om Carola, som åker till katastrofens Haiti med fina parfymer inköpta på NK (tysta ner kvinnan för fasen,skulle det varit för ett par hundra år sedan skulle hon brunnit på bål!).
De glömmer bort att man faktiskt klarar av att säga nej till baksmällor som vi fått genom vårt teknologiserade och materialistiska köpochvarlyckligochvarstarksnyggsexigochegoistisk samhälle, såsom Facebook, Foppatofflor, Uppmärksamhetshets, Fallskärmar till de som redan sitter uppe bland molnen, I phones, Tandblekning, Gymkort, LCD, Lady Gaga, Thailandsresor - you name it!

Stoltkultur har bytts ut mot skräpkultur . Medmänsklighet har bytts ut mot överkänslighet.
Att läsa böcker och vårda sitt inre har bytts ut mot Paradise Hotel och att smygtitta vad andra idioter gör med sitt liv via Facebook. Lobotomi?

Jag ser rika, lyckliga familjer (på ytan?!) med brunbrända barn som just varit i Kairo och redan planerar sin nästa miljövänliga utlandsresa till Bangkok.
Jag ser f.d ensamma, överviktiga män som kommer med en 20 år yngre thailändska under armen och ingen har en aaaaaaannnning om varför 75% av alla som åker till Thailand varje år är ensamma killar/män/gubbar. Varför, tror ni? Gissa en gång!

Jag ser i min tidning att Tito Beltran är frisläppt. Är det en slump att både han, Billy Butt och Joy Rahman plus ett tiotal andra "halvkändisar" med invandrarbakgrund hängs högt i media?

När Papa Dee anklagades för att ha misshandla sin fru blev det ett jävla liv, men när Magnus Hedman (föredetting, fotbollsspelare...) slog sin fru vacker gul och blå - då reagerar ingen!
Helvetes jävla samhälle. Så jäkla snabba på att döma, men fullständigt inkontinentinkompetenta på att egentligen BEdöma.

Tänk på alla landminor!
Har ni skänkt till offren i Haiti?
Oss emellan skiter jag högaktningsfullt i Haiti, för där har vi ännu en sak som media lurat på oss, för att vi ska flytta fokus från det största problemet som vi i västvärlden själva har skapat för att vi stuckit huvudet i sanden allt för länge, en briserande bomb som har existerat i årtionden och som kommer fortsätta både när du och jag ligger under jord, SVÄLTEN I AFRIKA!
I Etiopien och Sudan dör ett litet barn varannan minut, dygnet runt, men va fan gott folk - det är väl ett minimalt problem, eftersom det inte händer i områden där vackra, rika astridlindgrenlandssvenskar åker och spenderar sina pengar man fått tillbaka på skatten, eller?

Media dövar sitt samvete och BEdövar oss, med sitt snack om vilka bantningskurer som gör dig snyggast, vilka optioner som genererar störst profit, vilka facebookgrupper som är "hetast", vilka modebloggar man ska läsa osv osv osv osv. Fattar ni problemet eller blir det för mycket text ?
Jag tar i så jag spricker, jag vet - men ibland måste jag, ibland måste det ut, ibland blir jag less på alla som bara vill passa i kostymen.

Män och kvinnor som tjänar mer i lön än min hela släkt, män och kvinnor som privatiserar kommunala tjänster som skola, omsorg och vård, bara för att få en fetare bil, fetare lönecheck och fetare mage!

Skjut mig, jag tål det - men då får ni fan spara sista kulan till er själva - hycklare!

Mycket snurrar i mitt huvud.
Platsen? Arlanda
Omgivningen? Beklaglig


Sara Maria Lindqvist - i all din litenhet har du så mycket kärlek och vårdande egenskaper i dig, att jag blir mållös och tappar andan varje gång jag tänker på dig, alltså 1440 minuter om dygnet.
Sammanbundna! Jag som alltid brukar ha mål i mun, men denna gång kan jag bara sammanfatta allt med: Du är blodet som rinner i mina vener, du är hjärtat som bultar i mitt bröst och du är framförallt bärare av kärleken och ömheten som överväldigar mig, Miranda och Theodore - vår familj, varje dag- då, nu och för alltid!...oj jag lyckades visst få ur mig något iallafall.