Titta i kameran, hjärtat!

Det var orden som jag möttes av när jag kom hem från jobbet den där dagen för ca två månader sen. Jag slog mig ner och tog min prinsessa på orden, och slog på kameran. Och vad fick jag se, ja vad fick jag se - VI SKA HA BARN!!!!!!!!!!!!!

Helt sjukt vad underbart. Jag flög upp ur soffan och kastade upp min prinsessa i luften ( nej jag vet, jag är inte så stark, men hon väger så lite, så lite - som en ängel...).

Jag kan helt enkelt inte beskriva hur lycklig jag var just då, är just nu och kommer att vara hela livet. Allt snurrar i huvudet - ultraljud, namn på barnet, skaffa hus, föräldradagar, besök på BVC - allt snurrar - men vilken underbar åktur jag bjuds på.

Miranda och Theodore kommer verkligen bli världens bästa storasyskon. De skrek nästan högre av lycka än vad jag gjorde, när vi berättade för dem. Jag har då aldrig någonsin ångrat dessa underbara sötnosar som jag älskar mer än livet självt och som JAG uppfostrat på ett makalöst bra sätt - å ena sidan råkade det bli så att inte min underbara ängel är deras biologiska mamma, och det däremot ångrar jag det djupaste. Eller ångrar och ångrar. Valet fanns inte, för meningen var inte att jag skulle ha barn med den människan.
Denna gång har jag valt själv, ett val där jag själv väljer - å andra sidan är min prinsessa och barnens ängel så mycket mer värd för dem - en kärleksfull och empatisk älva - som de alltid kommer att se som sin mamma - precis som det ska vara. Som jag tidigare sagt, en biologisk mamma är inte just mer än en biologisk mamma.

NU ska jag vara med mentalt och känslomässigt på riktigt, hela vägen. Detta är på riktigt, första gången på riktigt - inte nedbrytande, utan upplyftande. Inte mörkt utan ljust. Mitt sinne är klart och känslorna flödar - och ingen, ingen är lyckligare än vad jag är - just nu, just idag.

Jag ska bli pappa, Sara ska bli mamma - vi ska bli föräldrar, och Miranda och Theodore ska få bli storasyskon, livet är vackert!

Detta blir extra starkt just för att så många hot har utdelats mot oss, anonyma telefonsamtal, aggressiva kommentarer och avundsjuka idioter, som försökt stoppa kärleken - men ingen har lyckats, ingen kommer att lyckas. Och det jag vet; är att detta bara är början:).

Jag älskar dig Sara, ängel, prinsessa. Och snart är vi fem i vår underbart kärleksfulla och busiga familj!

Min ängel har också bloggat om detta och mycket annat vackert: http://saris88.blogg.se

Sluta kasta stenen!!!

Alltså kära vänner. Jag har följt Aftonbladets artikelserie om hur illa behandlade lärare blir runt omkring i vårt avlånga land; både när det gäller vidrigt låga löner och obehagliga arbetsvillkor. I denna artikelserie som tydligen kommer pågå ett bra tag, granskas även friskolornas vinstintressen...

Nu har ett upprop startats där man får skicka in en bild på sig själv och skriva vilken lön man har, som ett "statement" på hur kassa löner vi har, och därav min upprördhet- för vad visar det sig?

Jo det visar sig att folk skickar in bilder på sig själva och gråter ut i pressen för att de "bara" tjänar 27000, 25000 eller kanske så lite som 22000 kronor i månaden ( den sista var nyexad dessutom...).

Det jag vill få sagt är att dessa ovanstående lärarlöner sannerligen INTE är låga (sett ur ett yrkesperspektiv), så dessa personer bidrar bara till att fördomar om att lärare är gnälliga späs på.

Fan vad upprörd jag blir alltså!

Man märker ju i kommentarerna kring det hela, att nötter som inte har någon koll på vad vi lärare ( i allafall vi som är duktiga och seriösa) egentligen gör, som vanligt bara tror att vi har lov hela tiden - och det gör ju inte saken bättre att man då går ut och BERÄTTAR att man "bara" tjänar 25 eller 27ooo... Förbannade jävla idioter, alltså.

98% av de jag känner, som INTE är lärare, tjänar enorma summor, och har en månadslön som man knappt kan förstå hur dom kan hinna göra av med, varje månad (vilket de inte gör heller, utan kan spara till hus och annat...).

Min löneutveckling är pinsamt låg, så låg att jag knappt vågar prata om den för att jag skäms å yrkets vägnar. Har jobbat som lärare i nio år nu, studielån på en kvarts miljon som bara växer, är en av de absolut populäraste lärarna som går i ett par skor, som ständigt blir hyllad av elever och föräldrar för min öppna och okonventionella lärstil( ödmjuka Rickard vill inte skryta, men detta BORDE väga in, men icke då). På dessa NIO år - nästan 3000 dagars hårt slit, har min lön höjts med, håll i er nu - 3000 kronor!!! Helt sjukt!!! Kanske man hinner upp och passera 25000kronors strecket innan man fyller 50 bast, med denna utveckling.

Och det SAMTIDIGT som mina vänner har passerat 30000 kronors strecket för länge länge sedan...

Jag ÄLSKAR att vara lärare, och det tror jag inte undgår någon i min omgivning, men samtidigt måste man veta att det är ett förhelvetesjävla slit, till låg lön utan chans till att vinna några priser i lönedjungeln. Därför blir jag GALEN av att det finns lärare som är nyutbildade, eller som jobbat några år och som gnäller på att de tjänar över 23000 kronor...

Lönerna är helt uppfuckade - det vet jag. Man ser inte på kompetens utan man vill hålla ner lönerna- och detta leder till utbrändhet och förlorad livsgnista för sitt jobb. Är lönerna för höga i alla andra jobb, eller är de för låga inom skola, omsorg och vård? Tänker inte ta den debatten, utan nöjer mig med att proklamera för att det inte är värt att gnälla om man inte vet hur andra personer har det! Var ingen död fisk! Jag tjänar kasst, men jag har ett kall och ett engagemang som någon någon gång måste ge belöning!

Å andra sidan är inte lönen speciellt viktig - MEN det känns frustrerande när alla andra springer om och drar ifrån, när jag gör ett bättre och viktigare jobb!

Men jag har min familj och den gör mig oerhört lycklig, och nu är det påsk, så varför ska man klaga? Jo, för att man vill fortsätta sprattla, fortsätta sparka uppåt - i livets förtryckande och orättvisa ekorrhjul!