Äntligen är bloggtorkan över, gott folk!

Kan hända att folk har gett upp och slutat gå in och titta på mina egna sanningar, men för er som inte har gett upp kommer här lite nytt och hett från mig!

Anledningarna till varför jag haft uppehåll är många, men den främsta anledningen är ju att det har varit sommarlov och sommaren, den absolut bästa sommaren i mitt liv har spenderats med min ängel och de underbara små barnen - så långt ifrån jobb och krav man kan komma, alltså har det inte funnits mycket att "snea" till på.

En annan starkt bidragande orsak till min downperiod när det gäller skrivandet, är att det har varit en sanslös hetsjakt från ett par galna idioter som försöker trycka ner mig och min ängel.

Det har handlat om rena personangrepp på oss och på "våra barn", och det har ju inte varit det roligaste att läsa. Så tyvärr har jag på allmän inrådan skaffat kommentarsgranskning på bloggen. Så jäkla trist eftersom jag är x3mt mycket för fria åsikter, men någonstans måste även jag sätta en gräns! Och den gränsen nåddes med bred marginal när några konstiga typer som verkligen verkar ha sorgliga liv, började kommentera barnen och dessutom ringa konstiga hotfulla samtal till mig!

Nog om idioter. Jag tror mig veta vilka eller vem som ligger bakom det hela och det är väl bara att se till att inte sjunka till deras nivå utan bara köra sitt eget race och fortsätta gå mot strömmen, kämpa i motvind, strida mot maktmissbruket och känna att jag är starkare än någonsin, mer hel än någonsin och framförallt; lyckligare än någonsin genom att prinsessan öppnade dörren och klev in!

Barnen älskar denna kvinna/tjej mer än livet och det är hjärtskärande att hon leker med barnen som om varje dag vore den sista och att hon ber om att få hämta de från dagis och skola - inte för att hon måste, utan för att hon så gärna vill vara nära barnen hela sin vakna tid.

Barnen i sin tur svarar med att stå klistrade mot fönsterrutan på dagis/skolan och vinka febrilt och formar sina läppar till ett "Jag kommer sakna dig Sara, jättemycket", även om det bara handlar om ett par timmar innan vi hämtar de igen! Eller när både Miranda och Theodore håller sig klistrade i hennes famn för att hålla kvar alla kramar de får och ger i några sekunder till för att känna kärleken och glädjen från denna unga, fantastiska kvinna!

Drivkraften för mig, när det gäller barnen, har alltid varit att aktivera sötnosarna- mycket bus, mycket skoj, mycket kärlek och framförallt odla fram fina individer som förhoppningsvis ALDRIG ska behöva uppleva samma förnedring och samma "litenhet" som deras pappa utsatts för och till viss del fortfarande utsätts för. Och tillsammans med denna underbara och mogna prinsessa finns alla förutsättningar för ett vackert och livfullt liv - både för mig och barnen!

Har oerhört mycket att skriva om, har skrivit ner massor med saker som är värda att skriva om, men allt tappade lite spänst, efter att jag just kommit från en föreläsning som skulle handla om droger, men som i själva verket handlade om...ja jag vet inte riktigt, men bra var det!

En kille i min ålder sa extremt tankeväckande saker angående andras noggrannhet och vilja av att alltid trycka ner andra.

Varför trycker man ner andra?

Föreläsarens svar var enkelt (visserligen visste man kanske om det, men det var jäkligt skönt att få höra orden från någon annan); människor fungerar så helt enkelt, man trycker hellre ner än att hylla, man lägger hellre krokben än att vara den stöttande.

Varför? Jo, de som är snabbast på att trycka ner eller att sprida rykten är ALLTID personer "underifrån". Och med uttrycket "underifrån" menade föreläsaren Alex såna personer som är avundsjuka över vad du har uppnått, avundsjuka för att de själva försökt gång på gång men misslyckats, avundsjuka för att du är där uppe och han/hon är där nere!

Åh! Det är så jäkla klockrent. Det finns visserligen ganska många saker jag är bra på, men det finns bara en handfull saker som jag känner att jag är GRYMT bra på, alltså riktigt kunglig på.

Och dessa saker som jag är kunglig på vågar jag nästan inte stå för, för att det alltid finns folk som vill trycka ner en för att man påstår sig vara bra på saker och ting! Är jag GRYM som lärare är det alltid någon som tror; "Äh vafan han är bara superpopulär för att han ger höga betyg" eller "Han kan inte ha något liv eftersom han alltid (sorry Martin) vinner alla kunskaps/frågesportspel"

Det handlar inte om att jag inte har ett liv eller om att ge betyg som inte mina elever förtjänar; utan det handlar om att det jag älskar, det jag brinner för - ger jag verkligen 110% för. Och ger jag 110% för något så blir jag otroligt bra på det! Försök själva så får ni se!

Jag har varit nere på botten och inte gett många procent för något/någon, men hoppet är det sista som sviker och jag hittade något att flamma upp för, något att brinna för, något som gjorde att jag kände mig stolt.

Jag blev en helt fantastisk lärare, jag blev oerhört intelligent och jag är världens lyckligaste man tack vare min prinsessa!

Oj oj vad folk retar sig på mig för detta, och nu vet jag ju med säkerhet, precis som föreläsaren sa, att det bara grundar sig i avundsjuka från folk som tycker jag är grym!

Inte fan retar man sig på människor som är dåliga på något, typ; "Åh vad du är dålig på att undervisa" eller " Gud, du är ju kass på att laga mat", nej nej, folk retar sig mer på individer som är BRA på något, bättre än en själv! För att man så gärna själv vill, men kanske inte kan!

Tänk på detta!

Sätt upp ett mål, satsa på att nå dit och skit i vad andra tycker- det du själv känner är alltid det rätta!

Och tack Ängel för all kärlek du ger, för livet du gett mig!

Och tack Christina och Britta för all peppning och stöttning!

Och tack Miranda och Theodore för att ni är oslagbara i all er prakt!

Och tack till vännerna som är kvar och stöttar istället för att vända ryggen! I motvind frodas de ärligaste känslorna!