Balansgången

mellan rätt och fel är en intrikat och skör tråd!
I tankarna slungas vi alltid mellan vad som är rätt och fel. Vi slungas mellan konsekvenser av våra handlingar parallellt med tankar på om vi verkligen ska klara av att ljuga för oss själva och därför istället gå och må dåligt över saker vi aldrig gjorde.

Jag har själv tagit en del felbeslut i mina dagar, en del saker ångrar jag fruktansvärt, medan en del av felbesluten jag gjorde då har visat sig vara rätt idag istället.

Jag skulle dock aldrig ha skrikit åt min fina vän Martin Nilsson när det hettade till i en innebandymatch för x antal år sedan.
Jag skulle definitivt inte fulåkt rullstol i sjukhusets skrämmande korridorer tillsammans med Albin Lindgren om jag hade vetat hur sårad min gamle far hade blivit utav mitt beteende.
Jag skulle absolut inte ha snattat tvspelet "Wonderboy in monsterland" på Lekvaruhuset för x antal år sedan.
Jag skulle absolut inte ha retat min vän Henrik Björnfot för att han hade ful mössa på sig en dag, för jag lärde mig några år senare, på ett hiskeligt tufft sätt, hur det kändes att bli trampad på i dess värsta form.
Jag skulle definitivt inte gått på Brasseriet och naivt trott att våld och misshandel bara kunde inträffa om man hade provocerat fram det själv.
Jag skulle VERKLIGEN inte ha kastat DEN DÄR tegelstenen mot DET DÄR fönstret DEN DÄR kvällen på bergviken...

Visst har man tagit hundratals felbeslut i sina dagar, men förhoppningsvis är min felbeslutskvot fylld nu, jag vill klara av balansakten mellan å ena sidan vackra, doftande och spirande blommor och å andra sidan kall, hård och obehaglig asfalt - som på bilden!
Och framförallt; jag längtar till sommaren, jag längtar så hårt och starkt till sommaren att allt annat kommer i andra hand. Nu Rickard, nu lyfter vi!