Besökare

fredag 23 januari 2009

Mental prostitution del 2




Ursäkta avbrottet, men rådande omständigheter i mitt liv gör att jag inte haft ork/vilja att skriva. Telefonen är iallafall tystare än någonsin förr, och det smärtar fruktansvärt mycket, även om jag kanske inte vill erkänna det i mitt inre - utåt sett är jag en vanlig pojke, men inne i mig pågår en ständig kamp över hur man ska bete sig, hur man ska vara, vad man ska dölja och vad som ska få sippra ut så att andra människor ska få ta del av och vältra sig i det hela. Jg har varit stark och lämnat något jag alltid velat lämna. Hon bröt ner mig med att vara en maskin - nu ska jag och ängeln bygga upp!

Jag

Låna mig ditt öra och lyssna lite grann, mina ord är svåra att svälja, till och med för mig själv.
Jag smög ut i januarinatten, trevade mig fram
det luktade kyla, det doftade rök
jag snubblade på gruset, som kändes som en stor lampfot
i mitt fall måste jag ha kommit åt kontakten...
månen tändes
och stjärnorna blinkade till
blev rädd och sprang tillbaka in
sen den dagen blev jag som ett barn
som gick undan, som satt gömd, som inte fanns
sommaren kom, molnen började växa fram
när jag tittade ner på min arm såg jag en skugga
en skugga som kröp längs med nerverna
jag tittar upp
du rättar till klänningen och tvingar mig
tvingar mig se åt ett annat håll
Tittar genom livets fönster
gatorna ligger stilla, bara ett par går förbi
skymningspar
håller om varandra och sparkar
sparkar i snön, den vita snön
den vita snön som börjat falla
som faller med eller utan mig /Rickard 22-1-09

Tillägnat mina vackra barn och min ängel som gör att jag står ut!

2 kommentarer:

Jessica sa...

Mycket vacker dikt, tummen upp för dig rickard.

Anonym sa...

Instämmer.