Båten som skulle ta oss till Klubbviken dök upp i horisonten och mina underbart vackra och sprudlande ungar pekade och skrek rätt ut; nu skulle de äntligen få åka båt för första gången. Att få åka båt har de tjatat om väääldigt länge och igår var dagen inne!
( I och för sig har jag försökt få Theodore att dämpa sin kåthet på att få åka båt genom att säga till honom att han faktiskt åkte "båt" med mig och min ängel på Trolltjärn för två veckor sedan, visserligen en gummibåt men ack så mysigt. Men det örat lyssnar han inte många minuter åt gången på...)
Nåja, nu stod vi där, svennebanankylväska och tillhörande ryggsäck med festisar och mackor i. Som den äkte godisgris jag är hade jag förstås gått in på fattigmansKvantum, det vill säga Willys, och köpt med mig lite godis också.
Va fan håller jag på med nu? Nu blir det ju en sån där tragisk blogg där man skriver dagbok typ, inte min bit av tårta! Jag kan väl kortfattat bara säga att dagen var finfin, soligt, varmt vatten och barn som höll sams. Två saker gjorde mig dock frustrerad; att min ängel inte var med och att jag hade en gnällmaskin med mig som formligen sprutade ur sig negativismer såsom; Åh måste de ha hundar med sig på båten, Åh är vi inte framme snart; Åh vad det blåser; Åh varför gick vi den här vägen...osv osv. Den personen som drog till med den positiva stämningen i form av ovanstående uttalanden var inte Miranda sex år, inte heller Theodore nyss fyllda fyra, utan Eva Kjellgren nyss fyllda 71. Puh, tänker inte heller gå in på min hatkärlek till min mamma men låt oss säga så här för att belysa hur hon är så att jag slipper skriva en uppsats om det:
Hon blir irriterad på allt!
Är det lång kö - berättar hon högt vad sölig kassapersonalen är.
Hittar hon ingen att fråga på affärer - då skäller hon ut den tafatta personen i kassan istället!
Har hennes son eller hennes dotters man gått upp i vikt så säger hon rakt ut, till personen i fråga; men gud vad tjock du blivit!
Står någon person stilla och kanske funderar på vilken affär de ska gå in i när de är på stan säger mamma; men är du en staty eller! Rör på dig människa!
Kortfattat kan man väl säga att hon är brutalärlig!
Älskvärt att vara och självklart har jag fått min rakhet av henne, men ibland blir hon lite väl...ja vi kan säga pinsam. Kommer säkert återkomma till äment, men inte just nu! Älskar dig mamma, för att du är så himla kliapåkroppenpinsam men samtidigt väldigt omtänksam!
MEN, det jag egentligen skulle skriva var en liten reflektion som dök upp när jag gick med ungarna till Södra hamn igår. Jag såg en blind människa som kom gående med en sån där ledarhund, ni vet! Efter att ha förträngt min tvångstanke att låta som en katt för att få ledarhunden konfunderad så fastnade en tanke i skallen, i min sjuka hjärna ploppade det upp en fundering:
Varför ser man aldrig blinda hundar med ledarhundar? Borde inte hundarna hjälpa djur av sin egen sort först och främst? Vilka svikare som hjälper blinda människor istället för sina fränder!
Jag fortsatte fundera över att det vore skitpraktiskt om seende hundar hade en ledarhund, för då behövde man ju inte gå ut och rasta hundarna eller nåt. Då skulle bara ledarhunden kunna bossa över hunden man har och säga till den att " Fan spring inte ut i trafiken din idiot" eller "Bajsa nu så vi kan gå in någongång jävla miffo, jag fryser lika mycket som du hundfan" eller rycka i kopplet och bara skrika "Skärp dig nu för satan, sluta nosa alla människor mellan benen din pervera jycke!"
Egentligen borde man göra alla hundar till ledarhundar för då skulle de kunna klara sig själva och vänta på grön gubbe, och hitta till Ica Maxi och göra sina ärenden och plocka upp bajset de lämnar efter sig! Fram för fler ledarhundar helt enkelt!
Fast å andra sidan vill väl folk ha hundar just för att sköta om dessa djur...
Slut på reflektion, men borde inte döva ha ledarhund också? Hundar sägs ju höra makalöst bra!
____________________________________________________________________
Hand i hand, tillsammans gick vi kvinna-man
och höll om varann, vi slängde av oss allt,
och gick nakna i striden! Förtrollad av min egna ängel!
( I och för sig har jag försökt få Theodore att dämpa sin kåthet på att få åka båt genom att säga till honom att han faktiskt åkte "båt" med mig och min ängel på Trolltjärn för två veckor sedan, visserligen en gummibåt men ack så mysigt. Men det örat lyssnar han inte många minuter åt gången på...)
Nåja, nu stod vi där, svennebanankylväska och tillhörande ryggsäck med festisar och mackor i. Som den äkte godisgris jag är hade jag förstås gått in på fattigmansKvantum, det vill säga Willys, och köpt med mig lite godis också.
Va fan håller jag på med nu? Nu blir det ju en sån där tragisk blogg där man skriver dagbok typ, inte min bit av tårta! Jag kan väl kortfattat bara säga att dagen var finfin, soligt, varmt vatten och barn som höll sams. Två saker gjorde mig dock frustrerad; att min ängel inte var med och att jag hade en gnällmaskin med mig som formligen sprutade ur sig negativismer såsom; Åh måste de ha hundar med sig på båten, Åh är vi inte framme snart; Åh vad det blåser; Åh varför gick vi den här vägen...osv osv. Den personen som drog till med den positiva stämningen i form av ovanstående uttalanden var inte Miranda sex år, inte heller Theodore nyss fyllda fyra, utan Eva Kjellgren nyss fyllda 71. Puh, tänker inte heller gå in på min hatkärlek till min mamma men låt oss säga så här för att belysa hur hon är så att jag slipper skriva en uppsats om det:
Hon blir irriterad på allt!
Är det lång kö - berättar hon högt vad sölig kassapersonalen är.
Hittar hon ingen att fråga på affärer - då skäller hon ut den tafatta personen i kassan istället!
Har hennes son eller hennes dotters man gått upp i vikt så säger hon rakt ut, till personen i fråga; men gud vad tjock du blivit!
Står någon person stilla och kanske funderar på vilken affär de ska gå in i när de är på stan säger mamma; men är du en staty eller! Rör på dig människa!
Kortfattat kan man väl säga att hon är brutalärlig!
Älskvärt att vara och självklart har jag fått min rakhet av henne, men ibland blir hon lite väl...ja vi kan säga pinsam. Kommer säkert återkomma till äment, men inte just nu! Älskar dig mamma, för att du är så himla kliapåkroppenpinsam men samtidigt väldigt omtänksam!
MEN, det jag egentligen skulle skriva var en liten reflektion som dök upp när jag gick med ungarna till Södra hamn igår. Jag såg en blind människa som kom gående med en sån där ledarhund, ni vet! Efter att ha förträngt min tvångstanke att låta som en katt för att få ledarhunden konfunderad så fastnade en tanke i skallen, i min sjuka hjärna ploppade det upp en fundering:
Varför ser man aldrig blinda hundar med ledarhundar? Borde inte hundarna hjälpa djur av sin egen sort först och främst? Vilka svikare som hjälper blinda människor istället för sina fränder!
Jag fortsatte fundera över att det vore skitpraktiskt om seende hundar hade en ledarhund, för då behövde man ju inte gå ut och rasta hundarna eller nåt. Då skulle bara ledarhunden kunna bossa över hunden man har och säga till den att " Fan spring inte ut i trafiken din idiot" eller "Bajsa nu så vi kan gå in någongång jävla miffo, jag fryser lika mycket som du hundfan" eller rycka i kopplet och bara skrika "Skärp dig nu för satan, sluta nosa alla människor mellan benen din pervera jycke!"
Egentligen borde man göra alla hundar till ledarhundar för då skulle de kunna klara sig själva och vänta på grön gubbe, och hitta till Ica Maxi och göra sina ärenden och plocka upp bajset de lämnar efter sig! Fram för fler ledarhundar helt enkelt!
Fast å andra sidan vill väl folk ha hundar just för att sköta om dessa djur...
Slut på reflektion, men borde inte döva ha ledarhund också? Hundar sägs ju höra makalöst bra!
____________________________________________________________________
Hand i hand, tillsammans gick vi kvinna-man
och höll om varann, vi slängde av oss allt,
och gick nakna i striden! Förtrollad av min egna ängel!
6 kommentarer:
Ha ha, du är sjuk käre vän!
Ditt skrivandet lämnar brinnande avtryck i varje människas sinne, det handlar om connection verkligen! Din kärlek till barn och ängel vibrerar och jag är superglad för din skull. Du är värd att resas upp och inte få fotavtrycksmärken i ryggen! Livet går vidare men du består"
/ Mister Cool
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5558813.ab
Hahahaha, du är underbar med dina tokiga funderingar älsklingen min! :D Älskar dig och barnen så oerhört mycket!
Klockren artikel! Antingen är du synsk Rickard, eller så har du en insider om vad som ska skrivas i tidningen, haha! Eller, kanske kanske, så läser nån på Aftonbladet din blogg och får uppslag...
Hedvig och Anonym:
Sjukt det där med hundarna alltså...Haha, jag är nog klärvoajant eller det mer troliga är att Aftonbladets skribenter har länk till min blogg och rippar det jag skriver. Jäkla fascisttidning!
Rätt att kasta ut hundar från fik! De kan fika med sina egna...
Mister Cool: Jo kärleken är enorm, obeskrivbar, men jag försöker sätta ord på den!
Ängel: Jo du vet ju vilka galna ideér jag får i min skalle ibland (eller oss emellan ganska ofta, ha ha)Kärlek!
Jag ryser när du säger att du är lärare och skriver så omdömeslöst och på så usel svenska. Låt oss andra lärare slippa bli förknippade med detta dravel...
Skicka en kommentar