Mental prostitution del 1

En mycket god vän till mig sa för ett tag sen: "Det absolut vidrigaste som finns är människor som bara genom att prata och titta på mig, behandlar mig som ett litet barn, jag är fan vuxen och jag vill inte bli åtsagd, som om man var ett litet barn, över vad jag bör eller ska göra."
Kände direkt igen mig och började fundera på alla de gånger man själv blivit åtsagd som om man vore en lägre stående art av det rovdjur vi alla kallar människa. Man får order om hur man borde vara, om hur man borde bete sig, om hur man borde se ut, om hur man borde vara klädd och om hur man borde leva sitt liv. Personerna som säger det tänker förstås noga på att det inte ska läggas fram som en uppmaning eller order, utan de är noga att baka in det på ett så intrikat sätt så att det verkar som att det bara är "små förslag" från deras sida, som man borde ta till sig och lyssna på.
Om man sedan vägrar, känner att man är tillräckligt vuxen, känner att man har tillräckligt med livserfarenhet, känner att man vill leva sitt eget liv utan en massa "levnadsråd" som är förklädda uppmaningar - då vänds blickarna bort från en, då ser man bara ryggarna på andra människor, då står man helt plötsligt alldeles själv när det blåser kalla högervindar, då ser man att rovdjuren som vill kalla sig för människor bara pratade med en för att man gjorde som de ville, för att man betedde sig enligt deras mallar, för att man inte ställde till med oreda i deras emotionellt trasiga hjärnor.
Det är just under dessa stunder - när man känner sig så liten och onödig för allt och alla, när man inte vill forma sig, när man bara vill skrika "dra åt helvete med er för ni vill bara ha mig när jag är glad och formbar och inte när jag är ledsen och funderande" - som man vill dra det där metaforiska täcket över huvudet och dölja sina sår och gömma sitt hjärta så långt in i själen så att ingen någonsin ens kommer i närheten av att kunna säga åt mig vad jag ska tycka och göra på ett sånt sätt att jag ser den falska ytan. Göra mig immun, göra mig obrydd, göra mig till en människa som bara "är", istället för att vara en människa som "tänker".
Täcket finns kanske där för att skydda oss, men jag tycker att det mest blir en börda, en börda som är fruktansvärt svår att göra sig av med!
Ängeln...
Tillägnat den som kan låta andra människor ta egna beslut utan att för den skull lägga någon värdering i det!