Besökare

måndag 29 december 2008

Laddad till tänderna!

För nu har jag fått tändvätska i mitt inre för att producera en "best of" -lista anno 2008!

Som den simmande fisk jag är handlar det inte om bästa bok, bästa rövslickare, bästa konsert osv, utan om lite andra kategorier som jag förhoppningsvis kommer på under tiden jag skriver detta blogginlägg. Först bara en liten reflektion; tänk att det är under loven som man får ork och vilja att orka stå i elden, att orka käfta emot, att orka känna sotlukten i sina kläder som kommer från livets låga som man har inom sig. Jag får ork att fortsätta vara den som man inte kan schasa bort. Jag får ork att fortsätta vara den som inte bara vill tacka och bocka i vått och torrt. Jag får ork att riva en mur och bygga upp en bro istället (uppmärksamma den snygga upprepningen av "Jag...." ha ha). Hela systemet är fel, för om man är fattig, sjuk eller gammal så går man helt plötsligt från att vara en tänkande människa, till att vara en lägre stående individ - man blir en börda som inte har något namn, något jobb, någon framtid eller något människovärde. Känner ni er utanför någon gång så tänk på att bita ihop, tänk själv och stå för det du tror på - för Babylon kommer att falla och i spillrorna kommer okunskap, avundsjuka och trångsynthet få buga för kärlek och medmänsklighet!

LISTA:

Årets sämsta kommentar: "Spara en extra bit till Rickard, han behöver all mat han kan få" (sagt av en nära vän till mig som alltför ofta bara tänker på sig själv och inte inser konsekvenser av det personen säger)


Årets lektion: Två lektioner som innehöll allt, utan att jag egentligen var inblandad förutom att jag under ett par års tid jobbat för att få en så avspänd och avslappnad stämning i klassrummet som möjligt, var de lektionerna som man skulle redovisa om en person som betyder mycket i ens liv! Underbart emotionella saker blev sagda och tårar flödade som aldrig förr. Ett minne för livet!


Årets film: Måste säga "In to the wild", den sköna känslan av att bara dra och skita i allt infann sig snabbt, men samtidigt kom känslan av att man ändå kanske inte är så jäkla lycklig alldeles ensam. Blandningen av känslan i filmen, de tankar den väckte, musiken, de vackra miljöerna, de vackra personerna, kärleken och ensamheten gjorde att jag grät floder - och det är ett gott tecken på bra filmer enligt mitt sätt att se på det hela. "Låt den rätta komma in", och "Shooting dogs" (såg jag inte förrän detta år) hade även den känslan. Den där tankeväckande känslan
som inte vill släppa taget om mig trots att det var ett tag sen man såg de.


Årets kategorisering: "Kicka lärare som bloggar för personligt på fritiden" - ett trevligt ämne i ett av höstens Insiderprogram på tv3. För att fortsätta det skeva maktmissbruket så var underrubriken "Kicka lärare som spelar i deathmetal, speedmetalband på fritiden". Underbart ämne som antagligen allt för många människor missade att se! Oj, jag råkar skrika svordomar på hockeymatcherna ibland...det borde leda till en granskning eller? Jo, i vissa kommuner är det tydligen så, om man ska vara riktigt cynisk.


Årets bloggkommentarer: Oj, det där tog nästan en timme att kolla igenom alla, för att inse att uppdraget är omöjligt att slutföra. Det finns ingen som kan förlora det där. De som går in och läser är starka och fina vänner. De som går in och läser och dessutom kommenterar är änglar, och de som läser och sedan på något sätt håller det jag skriver emot mig har inte fattat någonting. Alla som har en åsikt är dock värd respekt, men ni som skriver att jag gör något för mänskligheten och för er personligen - tusen tack!

Årets kommentar från mina barn: "Pappa, det är inte viktigt med många presenter och sånt, leksaker går ändå bara sönder, och det viktigaste är ju att man är snäll, det har du ju själv alltid sagt" - Miranda 5år, veckan innan jul!

" Men, titta pappa! De äter upp varandra ju" - Theodore 3år, efter att ha råkat se en kraftig hångelscen i en tvfilm nu i veckan.

"Min pappa är väldigt speciell och underbar, för han busar så mycket med mig hela tiden" - Miranda 5år, i samtal med en dagisfröken, medan jag står och tjuvlyssnar i smyg i hallen på dagis när jag ska hämta ungarna.

"David och Julia verkar vara fina människor, de tyckte jag var rolig att leka med och vet du pappa; jag tyckte de var väldigt väldigt förtjusande" - Miranda 5år, visar prov på ett ordförråd utan dess like efter ett besök på en lektion med Mp06 i våras.

"Om inte du lyssnar på mig nu Miranda så kommer jag att sätta leverpastej i hela ditt ansikte nästa gång du sover, och jag ska vara vaken jättejättelänge, det du!" - Theodore 3år, uttrycker sig väldigt rakt på sak när han och Miranda sitter och bygger med lego.

Blogginlägg som blir för långa orkar ingen läsa, inte ens när de levereras från mig (host host), så jag fortsätter listandet när tillfälle ges! Sköt om er där ute och hoppas ni njuter av lite ledighet, oavsett vad ni gör i vanliga fall. Själv rustar jag mig med att rätta filmanalyser och planera "Konungens återkomst" den 7e januari!
Tillägnat alla som bryr sig om den som är annorlunda, sett ur omgivningens kritiska blickar! Kom ihåg - snart är det min tur att vara lycklig - fri från helvetet!

2 kommentarer:

David sa...

Vad fantastiskt att man fick vara förtjusande! Började fundera angående filmanalysen förresten, är jag för sent ute? Jag fick för mig att jag kunde ge den till dig i samband med konungens återkomst. Är jag ute och cyklar..? :(

Anonym sa...

Ledighet väcker också saker som saknad. Åtminstone vill jag tro att det fungerar så för de som genuint bryr sig om människorna i sin omgivning. Nog med självförhärligande kommentarer, det jag egentligen vill säga är att jag längtar till nästa termin!