Hoppas det inte var någon ni kände!

I ett inlägg för inte alltför länge sen ondgjorde jag mig över alla dessa människor som får en att känna sig liten och värdelös. Känslan av att inte vara lika mycket värd som de som aldrig öppnar käften och som bara går med på att ledas, ja ni känner igen det resonemanget!

Igår var jag med om en så fruktansvärt irriterad grej som jag bara kände att jag var tvungen att ta upp med er kära vänner. Händelsen är så sjuk att jag mår dåligt bara jag tänker på det, kunde knappt somna igår bara för att jag låg och kokade inombords p.g.a andra människors oförmåga att respektera andras val i olika situationer, andras val i livet, andras oliktänkande jämfört med deras egna fullkomlighet.
Var på hockey igår, såg laget i mitt hjärta, såg laget som jag skulle offra ett av mina barn för ett till SM guld för, såg laget som gör att jag knappt orkar gå till jobbet om de spelat dåligt dagen innan, såg laget som heter Luleå Hockey!
Innan varje matchstart spelar man av en outgrundlig anledning Sveriges nationalsång, och alla uppmanas att ta sin "mössa i handen", under tiden som någon usel sångerska/sångare ska slakta nationalsången på värre sätt än vad Ultima Thule gjorde en gång på det glada 90-talet. Jag själv tar inte av mig mössan för jag har ingen jäkla lust att göra det, och dessutom är den där seden allmänt förlegad och grundar sig i att man "en gång i tiden skulle visa sin hjässa inför Gud. och därav inte bära mössa". Egentligen handlar det inte i mitt fall om att vara tvärtemot, utan mer om att...nävarförskullejaggöranågotjagintekännerföreftersommanintemåste? och dessutom harjagfanbetalatsäsongskortochjagmåstejufåbestämmadetsjälv, en medborgerlig rätt liksom.

OK so far, men problemet stannar inte vid detta faktum, utan när jag står där och lyssnar på massmordet av nationalsången för 1000:e gången i ordningen så känner jag att någon sliter av mig min mössa och säger: "Ta av dig mössan för fasen!"
Jag vänder mig mot rösten och ser en äldre herre(gubbjävel) i 55-årsåldern med min mössa i handen. När våra blickar möts ser han säkerligen i mina ögon att jag är smått chockad och ger tillbaka min mössa. Samtidigt som jag får min egen mössa tilldelat till mig lite nonchalant så vänder sig den äldre gentlemannen till sin sittplatskollega och dristar sig till att säga: "Herregud, ungdomen nu för tiden, lär de sig inte vett och etikett nuförtiden?"
Som alltid när jag blir riktigt arg så sväljer jag och kommer i efterhand på vad jag skulle sagt till de som behandlar mig illa. Men den här gången sa jag till honom: "Du verkar ju fullständigt dum i huvudet, vad fan håller du på med?". Sen gick jag vidare till en annan plats.
Eh, visst jag ser mycket yngre ut än jag egentligen är, men måste man behandlas på olika sätt beroende på vilken ålder man SER UT att vara i? Det var en retorisk fråga eftersom jag redan vet att svaret är, JA - man blir behandlad olika, ibland på så infantila grunder som hur man klär sig.

Alltså visst, jag värnar om gamla, svaga människor som har problem att komma fram i folksamlingar, jag värnar om starka unga och gamla människor som vågar hjälpa och stötta utsatta personer, jag värnar om folk som bryr sig utan att behöva lägga en värdering i hela situationen - men jag värnar fan inte om gamla, lastgamla as som försöker läxa upp en som om man var en jävla liten unge.
Visst; snart är jag också vad man kanske skulle kunna kalla gammal, vem vet, en del personer påstår att broarna är brända för att kallas gammal redan vid 20. Men det jag med all säkerhet har lärt mig i livet, med min bakgrund, är att fan behandla folk med respekt. Vad tjänar man på att skälla ut folk som inte gör exakt det jag tycker är rätt? Det handlar om acceptans och förståelse, ni vet de där två begreppen som tydligen är så fruktansvärt svåra att hantera för vissa. Just igår, just denna gång, handlade det om en äldre man - men problemet ligger som sagt inte i åldern på individen som sätter oss andra på plats, utan på hur väl man själv är insatt i hur man behandlar folk! Gamla som unga, alla kan bete sig som svin, och gör tyvärr allt för ofta det, men "svina" för er själva - för jag tänker fan inte ställa upp på att bli smutskastad och trampad på en enda sekund till! För en dag går solen ner, för att inte komma mer, då ska jag stå där stolt och le, för att jag aldrig blev en av er!

Ängeln ser styrkor, och behandlar svagheter med kärlek! Helvetet är borta! Länge leve mitt "liv".

Tillägnat barnet i mig, som aldrig ska växa upp, iallafall inte om "att växa upp" innebär att man är elak mot andra!