Dra ditt jävla strå till stacken!

Bob Hansson - en underbar estradör!
Bob Hansson - kan uttrycka sig med vackra ord nästan i klass med mig!
Bob Hansson - har sett honom många gånger förut, men upphör aldrig att känna kärlek!
Bob Hansson - var i lilla Luleå idag, och jag tror inte folk förstår hur stor han är i min lilla värld, hur en man kan gjuta in hopp och lycka i så hög grad i hjärtat på en högst ordinär pojke som den jag faktiskt är!

Som lärare måste man alltid leverera, man måste alltid vara på topp, man får fan inte se till att "sitt ämne" blir fucking trist alltså. Det är, och måste alltid vara, själva essensen i vad som kallas läraryrket. Läraryrket är 50% inspiration och 50% motivation. Bob Hansson fick sin skolgång förstörd av en usel lärare i ämnet geografi, som gjorde att han hatade ämnet och detta ledde till att han inte brydde sig om att veta var länder låg!
"Klarar man inte som lärare av att dra sitt fucking strå till stacken och lära ut och motivera så ska man inte heller vara lärare, då är det bara att dra åt helvete, gå på a-kassa och socialbidrag eller whatever, jag bryr mig inte - men inte fan ska en människa förpesta flera år av den mest intrikata tiden i ens liv, genom att förstöra viljan att lära sig" (Bob Hansson Luleå 24/2 09 - hjälte!)
Livet är verkligen en teater, vi söker tillit och bygger upp vår trygghetsmur runt omkring våra sköra själar med hjälp av tillfälliga konstgjorda andningar i form av helförsäkring på bilen, hemförsäkring, livförsäkring, pensionsförsäkring, avbetalningsskydd, hjälm när man cyklar, bälte i bilen, tjugo meters avstånd när man smäller raketer o.s.v. o.s.v... Men vi har glömt bort var tilliten och tryggheten borde finnas - den borde alltid rikta in sig på den man älskar. Vad fan är det för mening med att försäkra sig mot att olika hemska saker EVENTUELLT kommer att hända, om man glömmer bort vad man egentligen lever för - kärleken, den sköra vackra oskuldsfulla och naiva kärleken! Redan från början vet man att alla förhållanden alla någonsin kommer att gå in i, någongång kommer att ta slut, men ändå står man där naiv, hoppfull och med hjärtat pulserande av livslust i handen för att sätta sitt liv på spel ännu en gång! Jag har ju alla "livlinor", för mitt liv är fullt med försäkringar mot alla olyckor som överhuvudtaget skulle kunna tänka sig dyka upp, men en sak kan vi aldrig försäkra oss mot - ni vet alla vad jag kommer att säga härnäst; försäkringen mot att bli sårad, försäkringen mot sitt eget självhat, försäkringen mot att livet inte alls hade den glädje i beredskap åt oss, som man tänkte när man stod där, naiv och med hjärtat i handen.
Men kanske man måste våga, kanske man måste släppa livlinorna, kanske man måste ge sig hän, kanske man måste släcka sina inre demoner för att kunna tända sina utopiska framtidsvägar i livet, kanske det är så enkelt, så banalt, så naivt men samtidigt så underbart enkelt - att man bara ser till att leva, just här, just nu! Tack!

Ängeln från Bergviksskolan fanns kvar!

Tillägnat ett fåtal personer som ger mig kraft att orka engagera mig på nytt, dag ut och dag in! Några utav er vet inte ens om att det är just ni som gör att jag orkar ta de där metaforiska livsavgörande stegen - men gå in i er själva så känner ni min värme, min ödmjuka glädje och min oändliga tacksamhet över att jag får leva här och nu, tillsammans med de jag håller av!

Min söndag på Hertsö badhus:

-Men lilla söta prinsessan, om du inte går ner i vattnet så bli din tjänare ledsen på dig, och inte vill väl lilla söta gulligulliga prinsessan att hennes tjänare ska bli ledsen?

Orden flyter ut från munnen på en pappa i min egen ålder som försöker få sin dotter, på ca fem år, att gå ner i vattnet i den 27 gradiga vuxenbassängen i det underbara badhuset i stadsdelen som alltid varit och alltid kommer att vara Luleås svarta får; Hertsön!
Flickan ser rädd ut, har en rosa baddräkt med volang runt rumpan, och har ett rosa hårband med en rosett på! Som om inte denna outfit tillräckligt mycket skriker; jagärettofferförkönsfascismochharingetval
förminaföräldrarvillfortsättaspäpåkönsrollerna,
dekönsrollersomkommerattförföljamigrestenavlivet, så har hon tillhörande rosa armpuffar med två rosa prinsessor på!
Pappan fortsätter med sin urgulliga röst, som framkallar skrattattacker hos mig:
- Men pappas lilla rosa gullprinsessa! Kom nu så att inte luften hinner gå ur dina söta prinsesspuffar!
-PAPPA! Kan vi inte spela Resident Evil när vi kommer hem? Rösten som får mig att komma tillbaka till verkligheten är Mirandas (min egen dotters), som kommer simmande mot mig i sina svarta Spiderman 3 badbyxor!
Skäms lite för att hon i princip skriker att hon vill hem och döda zombies efter vi har badat klart, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur jäkla bra pappa jag är och har varit.
Min dotter har redan från början fått lära sig att man visst kan leka med killar fast man är tjej, att man visst kan få svära och säga fula ord om man blir arg trots att man är tjej, att man inte alls behöver tycka det är så jäkla coolt att leka mammapappabarn lekar med dockor och ha rosa eller röda kläder på sig bara för att man är tjej, att man ska våga säga ifrån och ta plats, eftersom hela samhällshierarkin har byggts upp på att tjejer redan från sina första steg ska slussas in i tänket att ta mindre plats till förmån för gapiga och respektlösa småkillar som ett par år senare fortsätter sin vidriga attityd och gör livet surt för andra genom att deras föräldrar, eller deras dagisfröknar inte har sagt åt dem vad som är rätt, efterom de host host, ju trots att bara är killar, och killar får såklart ta mer plats!
Min underbara, älskade Miranda är en tuff tjej - om benämningen tuff innebär att vara uppväxt med att säga tack för maten, säga till sin omgivning om någon är elak mot någon annan, att lyssna på politisk hiphopmusik/punk och ifrågasätta varför vissa personer är rikare än andra, att våga gråta inför andra, att inte vara rädd för att säga jag älskar dig till sin mamma och pappa och framförallt; att våga visa att tjejer inte ska behöva backa för killarna i form av att ta mindre plats!
Samhällsstrukturen ser ju sån ut idag att det ska vara jämnställdhet som ska lyftas fram mellan könen, redan från tidig ålder! Varför får i så fall inte killar gråta? Varför tystas tjejer ner när de skriker fitta eller hora, när killarna får skrika bögjävel eller kuk till varandra? (sen vill man ju gärna se att orden i sig är förkastliga, men eftersom orden inte kommer att försvinna så varför ska inte tjejer likväl kunna använda dessa utan att bli betraktade som "Nämen ska hon verkligen säga sånt där...?").
Nä, nog är det mesta snett kära vänner! Jag tror då stenhårt på att redan från tidig ålder se till att tala om för sina barn att könsrollerna som finns idag är åt helvete, folk säger att det blir bättre och bättre, men bra lär det då aldrig bli med det här jävla tempot. Låt tjejer vara som de vill på precis samma sätt som killar får. För om man förfasas över svärande tjejer som jag av egen erfarenhet märkt att många lärare och föräldrar verkar göra, så ska man veta att det är viktigt att ha attityd, att se till att ingen sätter sig på en - att man styr över sitt eget liv, att man ska våga stå upp för den lilla människans frihet, och den "lilla människan" är även i år flickor,tjejer och kvinnor!
(Sen att mitt andra underverk Theodore valde att klä ut sig till just prinsessa, på dagisets Halloweenfirande, med tillhörande änglavingar och trollspö är ju en annan sak som tål att tas upp i ett annat inlägg).
Bara en sån sak att småkillar år 2009 gärna får skrika "Jag behöver gå på toaletten" på offentliga platser utan att någon lyfter på ögonbrynen, medans när min söta Miranda skrek så att det ekade genom hela ICA MAXI i veckan, "Pappa! Jag måste bajsa, nu genast!", innebar detta att tystnaden i butiken blev så total att man kunde höra den berömda knappnålen falla!
På väg till toaletten kom det dessutom fram en kvinna som absolut inte var äldre än mig och viskade lite förnärmat, " Brukar hon alltid vara...hmmm så rakt på sak, det kanske inte alltid är så lämpligt".
Men efter den kommentaren fann jag orden rätt snabbt och vräkte till med, "Om du bara sköter ditt och håller koll på din snoriga lilla prinsesstjej som står med sina slemmiga fingrar bland lösviktsgodiset och gräver, så ska du se att livet kommer att ordna sig även för dig, trots dina omoderna åsikter om vad som passar sig, eller inte passar sig för andras ungar" (ni ser, jag har fan lärt mig efter utskällningen på hockeyn förra månaden).
Stolt och rakryggad gick jag iväg med världens finaste tjej, som dagen till ära hade döskallemössa, hängiga hiphopbrallor och en grå tröja som det stod punkrock på, till närmaste toalett och hoppades i det tysta att kvinnan som jag tillrättavisade inte kommer att visa sig vara någon jag behöver stöta på senare i livet...

Änglar har det inte lätt!
Tillägnat de utsatta i samhället, nämligen tjejer, gamla, sjuka, svaga och alla ensamma!

Hur mår du?

Herregud, fråga inte om du inte har tid att lyssna på hur jag egentligen mår!
Är man ärlig så ställer man väl inte en fråga som man sen inte ens orkar lyssna på svaret från?
Om man gör det, blir ju allt rejält skevt och ge i så fall fan i det! Jag har levt så jävla länge nu att jag verkligen har lärt mig att se skillnad på genuin omtanke och ytlig mental prostitution som i långa loppet inte lurar någon, förutom de som är så naiva att de tror att alla vill de väl!

Men gårdagen var som en 50 kronors trissvinst..."Plötsligt händer det!"

När man når det där tillståndet av mörker

...så är det bara att öppna skåpet och läsa utvärderingar:
" Han är den enda läraren som faktiskt vill att man ska prestera så bra som möjligt och nå ett bra betyg. Engagemanget är skrämmande bra och han gör allt inom skolan roligt. Han är one of a kind. Man tar år sig av allt han säger och man respekterar honom så mycket så att man vill göra bra ifrån sig . Om alla var som Rickard skulle man aldrig vilja gå hem från skolan. Fler lärare borde ha Rickard som mall för hur man ska undervisa! Rickard kan göra en ointressant grammatiklektion så att det blir som en actionfylld biljaktsfilm. Han gör oxfilé av fläskkotletter!"


Tack alla ni i, och utanför skolan. Mitt egna mörker kommer jag alltid att få leva med, men när jag ser att jag gör era lågor starkare så sipprar det allt fram ljus även genom mitt mörker! Med Sara, ängeln - finns inget helvete!

Seven Pounds

...mörkret sprider sig utanför, inte ett ljud hörs!

Har just sett klart en oerhört vacker film som fått mig att blöta ner mig själv med tårarna från ett par sköra närsynta ögon!
Jag vill också vara den som hjälper folk att utvecklas, jag vill också vara den som hjälper folk till en bättre tillvaro, jag vill också vara den som i smyg påverkar andra människors liv till något bättre! Vill helt enkelt vara någon annan är den jag egentligen är - ge mig luft, för just inatt verkar det som om kylan slår till mot mig på ett obarmhärtigt sätt...
Måste sova, måste andas!

Ängeln dansar!

Tillägnat AB som rekommenderade filmen till mig, tacksam!

Här har du min rumpa Spotify!

Drar ner mina byxor och moonar åt Spotify...
Fick en inbjudan av en vänlig själ för ett par veckor sedan, men oss emellan - jag förstår inte hypen! Är det för att jag inte är en fjunig tonåring som inte har koll på hur man gör? Är det för att jag inte bryr mig om musik? Är det för att jag inte har tid att gå in och kolla sajten?
Alla dessa frågor besvaras med ett rungande NEJ! Det som gör att jag tycker den är ett fiasko är att min musikstil inte finns representerad, kanske till viss del, men fuck så jäkla mycket som inte finns - och som vanligt är det vi som lyssnar på smal ickeradioskitlobotomerad musik som blir lidande...
Oj, U2 - 400 träffar
Oj, Per Gessle - 1129 träffar
Oj, Lars Winnerbäck - 219 träffar...
Hmmm, vilket låtbibliotek, men jag provar kanske söka på mina favoritgrupper...
Charta 77.....0 träffar
Looptroop... 2 träffar
Big Fish ... 0 träffar
Svenska akademin... 0 träffar
Nåja, jag vidgar mitt sökspektra och drar till med Red hot chili peppers, jag menar det är ju visserligen alternativ musik, men de är ju så stora så jag borde få napp...
Ehh, typ 20 träffar, och bara låtar från stenåldern...suck!
Nä, Spotify får nog skärpa till sig för att få en mysig kram utav mig iallafall! Vi med ickelobotomerad musiksmak får fortsätta slita för att få tag i den musik vi lyssnar på!
Under tiden kan Spotify få ett mittenfinger i luften av mig!

Vänner är egentligen som Sveriges militära organisation, de gör extremt sällan vad de är till för, oftast sitter de mest och fikar, onanerar eller kostar pengar... Ojoj, cynismen flåsar mig i nacken som alltid.
När jag ändå håller på vill jag bara slänga ut en stilla fundering över varför alla tjejer som åker utomlands drabbas av hybris- jo, de gör det för att de helt plötsligt får så mycket uppmärksamhet av hjärndöda killar som raggar på dem att de helt plötsligt tror att de är värsta Beyonce. ("Rockystrip- 2007")
Låt den rätta komma in!
Tillägnat S som i Sara - som i slottet!

Vinterträd!

Jag går fram och tillbaka, har nacken böjd som ett vinterträd som är täckt av snö och is. Mina ben känns för tillfället extremt mjuka och veka. Platsen jag befinner mig på fysiskt, är kaotisk och avskyvärd på alla sätt och vis. Fortsätter framåt i snön, iklädd endast mina shorts. Snubblar helt plötsligt mot en vägg där någon tydligen byggt en dörr. Ovanför dörren står det en skylt, skrivet av ett litet barn - det nya livet! Jag gläntar på dörren, lämnar festen och smyger ut genom den veka dörren...

Ser en spegel på andra sidan, strategiskt uppsatt på väggen. Går fram till den och hoppas på att få se någon jag har sett förr på andra sidan det halvt igenimmade glaset. Ansiktet som ser på mig känner jag inte igen, det finns inte i mitt minne. Jag vänder bort blicken, tittar sen en gång till, men figuren är kvar! Skriker åt den obehagliga figuren och frågar vad han gör här? För det kan väl aldrig vara jag som har oturen att se ut så där? Med nacken böjd som ett vinterträd täckt av snö och is...
Går sakta hemåt, känns som om livet stannat upp, känns som om en håltimmes magiska kraft sugit fast mig i sitt grepp. Ingenting som sker runt omkring rör mig, jag är i ett stillestånd. Ett tillstånd av att ha missat en rond i tillvarons boxningsring. Fortsätter gå, somnar på vägen, med nacken böjd som ett vinterträd, täckt av snö och is...

Jag slår upp mina igenfrostade ögonlock när jag märker att jag svettas. Solen väcker mig med obönhörlig värme, en värme som tvingar mig att söka efter vatten. Hittar vattnet och det fyller upp min strupe - obeskrivligt gott! Efter att vattnet fuktat min kropp inifrån, är jag redo att gå vidare - för vi vet alla att håltimmar alltid har ett slut! Mina skepp ska inte få brinna ännu, jag måste få se min tid ta fart på nytt, visserligen har en håltimme flytt, men den, ja den ska jag verkligen ta igen!

Ängeln flyter, nuddar inte ens marken...

Tillägnat alla ni som tar vara på era håltimmar i livet, och fyller de med vackra saker!