Bob Hansson - en underbar estradör!
Bob Hansson - kan uttrycka sig med vackra ord nästan i klass med mig!
Bob Hansson - har sett honom många gånger förut, men upphör aldrig att känna kärlek!
Bob Hansson - var i lilla Luleå idag, och jag tror inte folk förstår hur stor han är i min lilla värld, hur en man kan gjuta in hopp och lycka i så hög grad i hjärtat på en högst ordinär pojke som den jag faktiskt är!
Som lärare måste man alltid leverera, man måste alltid vara på topp, man får fan inte se till att "sitt ämne" blir fucking trist alltså. Det är, och måste alltid vara, själva essensen i vad som kallas läraryrket. Läraryrket är 50% inspiration och 50% motivation. Bob Hansson fick sin skolgång förstörd av en usel lärare i ämnet geografi, som gjorde att han hatade ämnet och detta ledde till att han inte brydde sig om att veta var länder låg!
"Klarar man inte som lärare av att dra sitt fucking strå till stacken och lära ut och motivera så ska man inte heller vara lärare, då är det bara att dra åt helvete, gå på a-kassa och socialbidrag eller whatever, jag bryr mig inte - men inte fan ska en människa förpesta flera år av den mest intrikata tiden i ens liv, genom att förstöra viljan att lära sig" (Bob Hansson Luleå 24/2 09 - hjälte!)
Livet är verkligen en teater, vi söker tillit och bygger upp vår trygghetsmur runt omkring våra sköra själar med hjälp av tillfälliga konstgjorda andningar i form av helförsäkring på bilen, hemförsäkring, livförsäkring, pensionsförsäkring, avbetalningsskydd, hjälm när man cyklar, bälte i bilen, tjugo meters avstånd när man smäller raketer o.s.v. o.s.v... Men vi har glömt bort var tilliten och tryggheten borde finnas - den borde alltid rikta in sig på den man älskar. Vad fan är det för mening med att försäkra sig mot att olika hemska saker EVENTUELLT kommer att hända, om man glömmer bort vad man egentligen lever för - kärleken, den sköra vackra oskuldsfulla och naiva kärleken! Redan från början vet man att alla förhållanden alla någonsin kommer att gå in i, någongång kommer att ta slut, men ändå står man där naiv, hoppfull och med hjärtat pulserande av livslust i handen för att sätta sitt liv på spel ännu en gång! Jag har ju alla "livlinor", för mitt liv är fullt med försäkringar mot alla olyckor som överhuvudtaget skulle kunna tänka sig dyka upp, men en sak kan vi aldrig försäkra oss mot - ni vet alla vad jag kommer att säga härnäst; försäkringen mot att bli sårad, försäkringen mot sitt eget självhat, försäkringen mot att livet inte alls hade den glädje i beredskap åt oss, som man tänkte när man stod där, naiv och med hjärtat i handen.
Men kanske man måste våga, kanske man måste släppa livlinorna, kanske man måste ge sig hän, kanske man måste släcka sina inre demoner för att kunna tända sina utopiska framtidsvägar i livet, kanske det är så enkelt, så banalt, så naivt men samtidigt så underbart enkelt - att man bara ser till att leva, just här, just nu! Tack!
Ängeln från Bergviksskolan fanns kvar!
Tillägnat ett fåtal personer som ger mig kraft att orka engagera mig på nytt, dag ut och dag in! Några utav er vet inte ens om att det är just ni som gör att jag orkar ta de där metaforiska livsavgörande stegen - men gå in i er själva så känner ni min värme, min ödmjuka glädje och min oändliga tacksamhet över att jag får leva här och nu, tillsammans med de jag håller av!
Bob Hansson - kan uttrycka sig med vackra ord nästan i klass med mig!
Bob Hansson - har sett honom många gånger förut, men upphör aldrig att känna kärlek!
Bob Hansson - var i lilla Luleå idag, och jag tror inte folk förstår hur stor han är i min lilla värld, hur en man kan gjuta in hopp och lycka i så hög grad i hjärtat på en högst ordinär pojke som den jag faktiskt är!
Som lärare måste man alltid leverera, man måste alltid vara på topp, man får fan inte se till att "sitt ämne" blir fucking trist alltså. Det är, och måste alltid vara, själva essensen i vad som kallas läraryrket. Läraryrket är 50% inspiration och 50% motivation. Bob Hansson fick sin skolgång förstörd av en usel lärare i ämnet geografi, som gjorde att han hatade ämnet och detta ledde till att han inte brydde sig om att veta var länder låg!
"Klarar man inte som lärare av att dra sitt fucking strå till stacken och lära ut och motivera så ska man inte heller vara lärare, då är det bara att dra åt helvete, gå på a-kassa och socialbidrag eller whatever, jag bryr mig inte - men inte fan ska en människa förpesta flera år av den mest intrikata tiden i ens liv, genom att förstöra viljan att lära sig" (Bob Hansson Luleå 24/2 09 - hjälte!)
Livet är verkligen en teater, vi söker tillit och bygger upp vår trygghetsmur runt omkring våra sköra själar med hjälp av tillfälliga konstgjorda andningar i form av helförsäkring på bilen, hemförsäkring, livförsäkring, pensionsförsäkring, avbetalningsskydd, hjälm när man cyklar, bälte i bilen, tjugo meters avstånd när man smäller raketer o.s.v. o.s.v... Men vi har glömt bort var tilliten och tryggheten borde finnas - den borde alltid rikta in sig på den man älskar. Vad fan är det för mening med att försäkra sig mot att olika hemska saker EVENTUELLT kommer att hända, om man glömmer bort vad man egentligen lever för - kärleken, den sköra vackra oskuldsfulla och naiva kärleken! Redan från början vet man att alla förhållanden alla någonsin kommer att gå in i, någongång kommer att ta slut, men ändå står man där naiv, hoppfull och med hjärtat pulserande av livslust i handen för att sätta sitt liv på spel ännu en gång! Jag har ju alla "livlinor", för mitt liv är fullt med försäkringar mot alla olyckor som överhuvudtaget skulle kunna tänka sig dyka upp, men en sak kan vi aldrig försäkra oss mot - ni vet alla vad jag kommer att säga härnäst; försäkringen mot att bli sårad, försäkringen mot sitt eget självhat, försäkringen mot att livet inte alls hade den glädje i beredskap åt oss, som man tänkte när man stod där, naiv och med hjärtat i handen.
Men kanske man måste våga, kanske man måste släppa livlinorna, kanske man måste ge sig hän, kanske man måste släcka sina inre demoner för att kunna tända sina utopiska framtidsvägar i livet, kanske det är så enkelt, så banalt, så naivt men samtidigt så underbart enkelt - att man bara ser till att leva, just här, just nu! Tack!
Ängeln från Bergviksskolan fanns kvar!
Tillägnat ett fåtal personer som ger mig kraft att orka engagera mig på nytt, dag ut och dag in! Några utav er vet inte ens om att det är just ni som gör att jag orkar ta de där metaforiska livsavgörande stegen - men gå in i er själva så känner ni min värme, min ödmjuka glädje och min oändliga tacksamhet över att jag får leva här och nu, tillsammans med de jag håller av!
5 kommentarer:
hållermed SKIPPA BIL BÄLTET eller?
skämt åsido, håller med om att det är en fullkomlig idioti att man ska fokusera på vad som kan hända en och försäkra sig mot vad som kanske kan hända en
gå ut å lev livet istället, ta dagen som den kommer och tänk inte så mycket på vad som kan hända hela tiden.
jag tycker också att han var helt fantastisk! samtidigt var det jobbigt att få upp så enormt mycket känslor som jag fick under samtalet men han sa så bra saker, man vart helt: wow!
Eller hur Sofia? Han inspirerar verkligen till att skriva, till att vilja förändra! Vi fortsätter simma mot strömmen, inte för att hålla oss flytande utan för att vi måste!
Vad bra skrivet. En lärare måste brinna för sitt yrke och därför är det så viktigt att man lämnar lärare ifred så de kan inhämta den viktiga inspirationen.
Bilbälte är bra,så länge man inte tjatar sönder det. Däremot ser jag ingen fördel med cykelhjälm. Hellre njuter jag fullt ut av en cykeltur en sommardag än svettas under en potta för att det finns en halv promilles chans att jag ska ramla och om man ramlar så kommer kanske hjälmen ändå inte hjälpa. Livet har 100% dödlig utgång så njut så mkt du kan...
Han va som mysig den där bob!
Skicka en kommentar