Besökare

torsdag 5 mars 2009

Ikväll smäller det!


Hockeyslutspelet...
Rad fem på bästa läktaren...
Bra lottning på förhand tycker jag...
Laddad till tänderna...
Pirret i magen är som en nyförälskelse modell större...
Oron för förlust i första matchen känns överhängande...
Förlust leder till pisshumör och nergrävning av Rickard ännu längre ner på botten..

Varför just hockeyn? Jag kan ju inte ens åka baklänges på ett par skridskor. Mina underbara bröder tog med mig som liten kille en gång i tiden, och den dåliga gemenskapen som alltid genomsyrat vår familj kändes som bortblåst när man fick sitta mellan sina idoler, sina bröder och känna doften av kaffet från deras vrålande munnar. Från tio års ålder har jag missat, hmmm få se nu, sju hemmamatcher (då räknar jag förstås bort mina år i Trollhättan), och dessa jobbiga stunder minns jag mycket väl. Älskar Luleå Hockey, älskar vad hockeyn gör med mig, den där obehagliga känslan blandad med bitterljuv kärlek - en förlust i en viktig match är som att förlora en nära vän. En vinst i en viktig match är som riktigt bra sex. Jepp, ni fattar - humöret står och faller rätt mycket med hockeyn. Och speciellt ikväll...slutspel...i Delfinen...Underbart fram till nedsläpp, sen vet man aldrig vart kvällen tar vägen rent mentalt! Men just nu skakar jag som ett litet barn på julafton i väntan på min julklapp - seger i första matchen mot Frölunda!


Känslan kommer tillbaka, nu kör vi!

Tillägnat min käre vän Klas, för att vi har sett varenda jäkla match tillsammans under alla dessa år, oj vad mycket vi har fått sagt i pauserna...

6 kommentarer:

Jen sa...

ehrrm, vi vill gärna ha tillbaka vår lärare intakt efter lovet och inte i 14 tusen bitar *hint hint* ^^ men du kan få överta mina gamla kryckor, om inte annat för att slå motståndarna med... enjoy!

Anonym sa...

man undrar vad som gör att man pratar om dålig gemenskap i en familj redan när du var 10 år. vem kan då vara roten till det onda. troligen den självutnämnda besservisern, eller den orättvisa tränaranalytikern kanske han vill kallas.

Anonym sa...

Anonym: Ha-ha?

Hur tänker du egentligen när du försöker få det till att man redan som 10åring inte skulle kunna känna av dålig gemenskap/kemi inom familjen?

Alla har inte haft det lika lätt och oproblematiskt som du verkar ha haft det i din barndom.

"självutnämnd besserwisser" - ursäkta mig, men du får helt enkelt tillåta mig att småle åt det där. :)

On topic då:

Saknar verkligen att gå på hockey. Gick på varje match under den tiden som vi fick köpa säsongskort billigare från hockeylaget som jag spelade i då. Det var en helt underbar känsla att stå där nedanför apberget och spana ned mot isen. Alla höga ljud, ramsorna, björngapet innan matcherna när spelarna åkte ut till taggande musik, ljudet när någon blev upptryckt mot en sarg och dånet genom hela publiken när Luleå gjorde mål. Man saknar verkligen allt det där...

Ah, måste ta mig tid att gå på åtminstone en slutspelsmatch i år!

Kungen, läraren med ett omtänksamt hjärta! sa...

Jen: Ingen fara, jag klarar mig alltid!
Anonym: Jadu,roten till det onda i en hel familj tror jag nog inte någon tio-åring kan vara, så länge man inte heter Damien. Men du vet, vissa familjer är uppbyggda av kärlek, andra på avundsjuka.
Omogig: Slutspelet är em kärlekskänsla, upplev den igen käre fina vän!

Anonym sa...

Ok, med folk som trashar andras bloggar med taskiga kommentarer, men ger man sig på Rickards - då blir jag fan förbannad!
Kör på R, en dag utan dina blogginlägg är en bortkastad dag. Du har en förmåga utöver det vanliga att beröra, oavsett om det handlar om roliga iakttagelser, hemska minnen eller bara allmän cynism. Det viktigaste är inte att segra utan att överleva - och du är fan en äkta överlevare ända ut i fingerspetsarna. Idol!/Okänd 79:a

Anonym sa...

Hello . Julklappen slog väl in, eller hur blev det´? Tyckte jag hörde att Luleå vann för en gång skull. haha :> Då förstår jag någon som blev glad.
Själv hejar man ju på Färjestad. ^^ hähä