Varför kan man inte vara riktigt nöjd...

Hela tiden strävar man att se ut och vara som någon annan, samtidigt som man vill ha andra egenskaper än de man i själva verket har. Självklart gäller detta inte alla, för det finns ju de fantastiskt lyckliga människorna som är fullständigt nöjda med hur de ser ut, med vad de kan och med sitt liv i stort!

Jag skulle vilja vara riktigt bra i någon idrott; som det är nu är jag inte dålig på något, men inte heller den som någonsin skulle bli vald först när det gäller den där förargliga utpekningssituationen som alltid förekommer när det ska väljas grupper eller lag till något idrottsligt spektakel. De idrotter jag är extremt bra i räknas oftast inte som "riktiga" idrotter, eftersom idrottslärare över hela landet följer samhällets riktlinjer över vad som är viktigt och meriterande att vara bra på! Jag är extremt bra på schack (hurra, vilken merit!), minigolf ( oj, vad mycket cred man får!), pingis (alla tittar snett på mig!), brändboll (toppen!) och att stå i mål i innebandy ( den mest utsatta och hånade positionen av de alla).
Ni fattar att man inte fick högsta betyg i idrott direkt, nä för att få det räckte det med att antingen kunna vara bra på längdåkning, orientering eller basket. Fuck den dåraktiga fördelningen!

Jag skulle vilja vara lika snygg och mystisk som Jocke Thå, eller Johnny Depp. Tänk att kunna gå runt och vara sådär halvflummig och säga saker som att, "jag känner mig som en sten, urgröpt och våreldig" - och bli hyllad som en gud för det.

Jag skulle vilja vara bra på att spela nåt instrument, för där ligger jag jäkligt långt efter. Jag älskar ju musik, men det där med instrument har jag aldrig fattat, tyvärr. Visserligen hatar jag folk som drar fram gitarren på varenda jävla tillställning och försöker dra igång allsånger. Inte för att jag hatar fenomenet, utan för att alla så kallade "lördagstrubadurer" alltid har samma sorts låtar på sin repetoar; U Lundell, någon gammal Guns N Roses låt, schlager, smutsig Beatles sörja och typ House of the rising sun skräp. Men trots allt skulle jag allt vilja kunna spela något instrument ríktigt bra.

Jag skulle vilja kunna säga ifrån mer, säga ifrån till människor som gör mig eller andra personer illa. Jag gör det visserligen ibland, men alldeles för sällan om man jämför med hur mycket jävla skit man får ta hela tiden. Var starkare Rickard - men lättare sagt än gjort!

Ja, det är mycket man skulle vilja vara bättre på; åka skridskor, skjuta luftgevär, simma, äta mums mums på tid, för att nämna några till saker.

Men allt det där är egentligen en fråga om att gräset alltid är grönare på andra sidan, för om jag rannsakar mig själv och lyfter fram saker som jag är riktigt bra på i all min klädsamma ödmjukhet så finner jag ju att jag faktiskt är bra på många saker också. Jag är bäst på att jobba med det jag gör, jag är den mest allmänbildade person jag känner, jag är den mest förstående personen av det manliga könet jag vet och jag är fruktansvärt rolig - så jo, jag har nog mina ljusa sidor också - i all ödmjukhet såklart, för man ska ju inte tro att man är bättre än någon annan i Jantelagens astridlindgrenland! Eller hur ? -blink blink-

Ängeln beskyddar och ger lycka!

Tillägnat alla de som har något som jag skulle vilja ha:
MN och GA - er genomärliga 100% iga godhet!
KH och JK - er bekymmerslösa syn på livet!
FW - ditt lugnande sätt
och många många fler som har det där som gör att man orkar med att springa livets gatulopp!