... såg för övrigt den värsta själtagaren av de alla på stan i helgen.
Föraktfullhet rann igenom mina ådror när jag såg att han gick i mitten av ett slånågonspelarintenågonrollvembaradetärnågonpåkäften - gäng.
50 meter bort kände jag mig trygg, men när de fortsatte mot mig så började pulsen slå och minnena komma tillbaka ännu en gång. När de var 5 meter framför mig kände jag att jag bara ville dö, försökte hålla upp blicken och iallafall snegla den obehaglige mannen i ögonen.
När de gick förbi utan att bry sig om mig förstod jag att "Ja just det, varför skulle han se någon som mig? Varför skulle han komma ihåg att han har förstört en människas liv? Han såg exakt likadan ut, lika stöddig, lika likgiltig, likadant babyface, men vissa når respekt på andra sätt än att se bra ut, vissa får respekt genom att trycka ner och förnedra.
Jag gick vidare på skakiga ben och tänkte, som jag tänkt så många gånger förut, " Rickard se bara till att inte dina barn blir som han, inte till någon procent i deras själar får de bli en förnedrare och förtryckare..."
Tillägnat alla de underbara som skriver kommentarer. Jag blir starkare för varje gång jag läser era vackra ord!
4 kommentarer:
Du är bäst Rickard. Önskar jag vore lika stark som du. Man lär sig av varandra är det ju sagt... Vi hoppas på det :)
Du ska veta att jag ser upp till dig!
Ja, visst är det konstigt att man alltid går tillbaka till exakt samma känsla som man hade då? Egentligen har man ju förändrats och utvecklats sen dess, men när man träffar någon från ens förflutna så försvinner allt det och man känner sig som en osäker generad och skraj tonåring igen...
Men tänk på att det där puckot har stannat i utvecklingen medans du har fått ett bra innehållsrikt liv trots idioter!
Annulunda att se en så pass sorgsen och sårbar sida av dig. De finaste människor brukar offtast få genomgå ett helvette innan de blir fina människor som klarar av att uppskatta tillvaro, tror jag iallafall. Du är nog en av dem =)
Take care
Skicka en kommentar