Jag såg något otroligt vacker på avstånd. En gammal dam hade problem att gå in på en affär med sin rullator, för att det var en så hög tröskel in till affärskomplexet. Stressade människor flöt förbi i sina moln av självupptagenhet och tänkte tankar som jag kunde härröra till saker som hänt tidigare i mitt liv; "Varför ska jag bry mig om den svagare och mer utsatta människan? Jag får knappast igen det i form av något som gynnar mig själv!" Stressade människor tänkte på festen de skulle på. Stressade människor tänkte på att hinna hem till sin egen ensamhet. Stressade människor tänkte på att inte missa tunnelbanan som faktiskt bara går var femte minut.
Men när den gamla damen stod där och försökte lirka över sin rullator över den alltför höga tröskeln så uppenbarades sig en vacker person...Kanske inte vacker i andras ögon, kanske till och med ful i andras ögon, men otroligt vacker i mina sensitiva ögon. Denna underbara gestalt var kanske 18år, (åldern är av sekundär betydelse, men i vårt åldersfixerade, ytliga samhälle krävs tydligen en åldersstämpel för att visa hur stor rätt man har i livets labyrint) och hon gick fram till denna gamla dam, böjde sig framåt över henne och verkade säga något till henne. Efter det så lyfte hon över damens rullator över tröskeln till hennes nästa mål i livet och tanten tackade med ett stort leende...
Denna underbara varelse som bara dök upp i klungan av självupptagna människor fick mig att bli alldeles varm inombords, kanske inte just för tjänsten hon gjorde den gamla damen, utan kanske mer för att hon bröt mönstret, hon visade sig hjälpsam i en stad, i en värld, fylld av människor som går på led, rädd för att vika av från vägen man tror att man ska följa, och som trivs med det. Om 40år är det kanske min tur att hamna i den situationen där jag är beroende av hjälp från andra för att klara mina små trösklar i livet, och jag hoppas verkligen att det finns människor omkring mig då som vill bryta mönster och hjälpa den lilla ensamma människan som visar sig sårbar och behöver en hjälpande hand. Livet hittills har inte varit lätt, människor som inte vill mig väl har alltid smugit runt i periferin och försökt rasera saker innan jag ens har hunnit bygga upp skyddande murar. Men hoppet finns ju alltid, hoppet om den tänkande människan, hoppet om att det alltid ska finnas vackra gestalter som den unga kvinnan som hjälpte den gamla damen igår, och det hoppet gör att jag överlever ännu en dag i denna iskalla värld där de döda fiskarna frodas och växer sig starkare för var dag som går...
Såg en ung kvinna sätta sig bredvid en gammal tant idag på bussen. Trots att det fanns massor av lediga dubbelsäten. Tanten blev glad, glad för att hon såg en människa bryta mönster, glad för att hon inte behövde känna att gamla människor är pestsmittade människor, glad för att den unga kvinnan gjorde ett medvetet val. Jag blev oerhört glad och tänkte för mig själv att alla vackra, tänkande människor som förgyller tillvaron för någon borde få leva länge och lyckligt!
Ängeln ser vacker ut i gatlampans sken!

Tillägnat alla modiga människor som sätter andras välbefinnande i första rummet, om än för en kort sekund. Ett kort möte mellan två människor kan förändra liv!