Besökare

måndag 15 december 2008

Här har ni hjärtat gott folk!



Jag la ut det till allmän beskådan och för en gång skull lyckades jag med något... Min tyngsta termin hittills ( det har då under långa perioder varit min känsla) har plötsligt förvandlats till en euforisk känsla som jag inte riktigt kan greppa. Elevutvärderingarna kom idag och för tredje året i rad hade jag magiska siffror. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det hela. Det ligger inte i min natur att skryta, men man blir lite mallig i all sin ödmjukhet när man hör folk säga att "Ojojoj, vilka höga siffror jag har, fantastiskt!", medan man själv sitter där och ler i smyg för att man vet att man alltid har haft de bästa utvärderingarna på skolan. Men som sagt, nog om detta, men ibland kan jag faktiskt känna att "fan vad bra du är i allafall Rickard, var stolt nu för en gång skull, njut utav detta och berätta för alla att du faktiskt är bra!"...men när man har mycket i bagaget så är det svårt att fånga och hålla i den positiva känslan för varje dag är alltid en strid. Varje dag står soldaterna klara att anfalla, men av allt uttömmande givande som jag frambringar känns det underbart och magiskt att få känna att det går hem att vara sig själv, inte konstlad, inte diktatorisk, inte ytlig, inte fjäskande utan bara känna att mitt vanliga, sensitiva och lyssnande jag faktiskt har gått hem, om än bara för en liten stund. Ikväll kommer jag att tillåta mig själv att gå och lägga mig som en lycklig människa, en människa som fått respons och som kommer att vakna starkare och mer taggad än någonsin när klockan ringer kl 06:30 imorgon!

Sen tog en era slut kl 11:14 idag, och det kändes och känns och kommer att kännas i hela kroppen under lång tid framöver, så egentligen mår jag inte speciellt bra just nu, men minnet av över hundra underbara lektioner gör att jag försöker hålla modet uppe, för jag vet att imorgon får de svaga betala de starkas skuld, imorgon dör de svaga för de starkas skull och just därför ska då mina kärlekssoldater fortsätta starta kravaller, bildligt talat.
Underbara människor! Trots att natten kan vara kall och svart så slocknar aldrig äkta stjärnor, kom ihåg det!
Ängeln kom ner en kall dag... Helvetet slutar här!
Tillägnat mig själv, för idag kan jag få credda mig själv lite va?

6 kommentarer:

Elina sa...

Det är klart du får, man måste ju ta hand om sig själv också!

Anonym sa...

Ja rickard. du får credda dig själv. ärd det e du allt!

Anonym sa...

klockrena tiopoängare på hela lärarutvärderingen! behövde inte ens fundera..Creds till dig!

Awpelqvist sa...

kändes väl inte sådär extremt oväntat att du som lärare, med människa och ibland känns de rent av som att du är elev (!?) skulle få skolans högsta poäng, du får en att hålla kvar den där lågan som (inte för att nämna namn) ledningen häller vatten på för att släcka.

Credz mannen!

Anonym sa...

Du skriver för jävla bra grejjer Rickardo! Underbart att läsa om det goa bajsnacket. Kände igen mig mycket där. haha, dock spolar jag alltid^^
Jag hoppas du får många julklappar i år, för de är du värd!

Anonym sa...

Vad ska man säga mannen. Tiden har gått snabbt, vi har alla lärt oss så mycket mer än bara svenska. Du är inte bara en lärare, mentor eller vän. Du är också en förebild. Någon att se upp till, jag tror inte att jag är den enda som tänkt att "fan, tänk om man kunde vara som Rickard". Modig. För det är vad du är. Rak, ärdig och modig.

Jag tackar dig för den tid vi haft i svenskan, det har varit den mest givande tiden jag haft av mina 12 skolår. På alla sätt. Det vet du.

Du är en vägledare och har visat många vägen under dessa år. Jag är hedrad att få tagit del av dina lektioner, ditt snack och din närvaro.

Tack för allt, vi ses efter jul igen.