Vinterträd!

Jag går fram och tillbaka, har nacken böjd som ett vinterträd som är täckt av snö och is. Mina ben känns för tillfället extremt mjuka och veka. Platsen jag befinner mig på fysiskt, är kaotisk och avskyvärd på alla sätt och vis. Fortsätter framåt i snön, iklädd endast mina shorts. Snubblar helt plötsligt mot en vägg där någon tydligen byggt en dörr. Ovanför dörren står det en skylt, skrivet av ett litet barn - det nya livet! Jag gläntar på dörren, lämnar festen och smyger ut genom den veka dörren...

Ser en spegel på andra sidan, strategiskt uppsatt på väggen. Går fram till den och hoppas på att få se någon jag har sett förr på andra sidan det halvt igenimmade glaset. Ansiktet som ser på mig känner jag inte igen, det finns inte i mitt minne. Jag vänder bort blicken, tittar sen en gång till, men figuren är kvar! Skriker åt den obehagliga figuren och frågar vad han gör här? För det kan väl aldrig vara jag som har oturen att se ut så där? Med nacken böjd som ett vinterträd täckt av snö och is...
Går sakta hemåt, känns som om livet stannat upp, känns som om en håltimmes magiska kraft sugit fast mig i sitt grepp. Ingenting som sker runt omkring rör mig, jag är i ett stillestånd. Ett tillstånd av att ha missat en rond i tillvarons boxningsring. Fortsätter gå, somnar på vägen, med nacken böjd som ett vinterträd, täckt av snö och is...

Jag slår upp mina igenfrostade ögonlock när jag märker att jag svettas. Solen väcker mig med obönhörlig värme, en värme som tvingar mig att söka efter vatten. Hittar vattnet och det fyller upp min strupe - obeskrivligt gott! Efter att vattnet fuktat min kropp inifrån, är jag redo att gå vidare - för vi vet alla att håltimmar alltid har ett slut! Mina skepp ska inte få brinna ännu, jag måste få se min tid ta fart på nytt, visserligen har en håltimme flytt, men den, ja den ska jag verkligen ta igen!

Ängeln flyter, nuddar inte ens marken...

Tillägnat alla ni som tar vara på era håltimmar i livet, och fyller de med vackra saker!