Skit under naglarna!

"Att göra det man måste, är att göra det man vill" , ett klassiskt citat som refereras till oftare än ofta i olika sammanhang.
Kan inte hålla med, ibland måste man göra saker man inte vill - för att man vill tänka långsiktigt och inte bara rädda sig själv för stunden. Jag vill inte alltid gå till jobbet - men jag måste för vilka blir konsekvenserna annars? Jo, en spiral som påbörjas med löneavdrag, vilket leder till mindre pengar att spendera på sig själv och barnen, vilket i sin tur leder till att ens ställning i ett samhälle, där ens människovärde räknas i hur mycket pengar man har, snabbt sjunkar neråt.
Har jag inte råd att se till att mina barn börjar hockeyskola - då får de mindre kompisar!
Har jag inte råd att ge mina barn dyra märkeskläderna som alla andras jävla ungar har här ute på "fina" Gultzauudden - då får de mindre kompisar!
Har jag inte råd att åka utomlands med mina barn - då får de mindre kompisar för att de inte varit ute och rest!
Så inte fan vill man göra allt som man måste! Verkligheten ser dock sån ut att man tvingas göra saker som man måste för att försöka nå en väg ut från en livsfälla som vissa hamnar i.
Det värsta är dock om man tar andras "måsten" och gör de till sina egna. Jag stressar och jäktar för någon annans skull, som jag innerst inne ändå vet att inte kommer finnas där och ta emot mig ifall jag snubblar efter livets väg. Ibland skulle man verkligen behöva vara mer självisk, tänka på sig själv mer, sätta sig själv i finrummet för en stund - men problemet är; för att kunna göra det måste man först våga skita i vad alla tycker och tänker runt omkring en, och just det där dövörat är så fruktansvärt svårt att stänga igen, för det finns alltid någon som trycker på de "rätta" knapparna och öppnar upp alla sår och all ångest igen.
Söndagar är verkligen en favoritdag att blogga på, man kan lugnt sitta ner och skriva av sig samtidigt som man hör sina älskade barns djupa andetag. Tappar man inspiration angående frågan om varför man förtjänar att leva, är det bara att glänta på dörren till barnens sovrum och titta på mina barns vackra slutna ögonen och deras fina bröstkorgar som åker upp och ner i lugn och harmonisk takt. Känslan att titta på något som man själv skapat och format och som man älskar förutsättningslöst skänker ett inre lugn som verkligen kan behövas när det finns så många mörka gestalter i skuggorna som bara väntar på att få slå klorna i en pojke som vacklar fram genom livets labyrint och som har så fruktansvärt svårt att hålla huvudet högt och räta på ryggen! Jag går till sängs efter ännu en avslutad vecka i livets teater med orden ekandes i mitt huvud..."håll huvudet högt Rickard, och gör gjort av det tänkta".

Bokens titel: "Pojken och ängeln"

Tillägnat alla de som borde tänka efter lite innan de uttalar sig om sånt de inte har en aning om; ni lämnar folk att förblöda och det kan knappast vara er primära tanke - fast ibland undrar man...