Låt inte omgivningen styra!

Hur löjligt och fegt det än må vara, så måste det sägas; irriterande nog styrs jag av omgivningen till viss del. Inte så att jag är lättledd och känner att jag måste anpassa mig (skjut mig ifall detta sker!), utan mer att omgivningen styr mitt humör.

Det kan tyckas som en självklarhet, "jamen Rickard, det är väl klart att om omgivningen är positiv så blir du själv positiv, eller hur?" Men för mig som är av en komplicerad art och gillar att analysera innan jag dristar mig själv till att döma människor är det inte ett solklart fall.

Jag blir nästan lite misstänksam i en alltför positiv omgivning...hmm här är det nåt galet eftersom alla är så jäkla på och klämkäcka och så jävla fina och goda. Klart man kan må bra i en sådan omgivning, men bara ett tag, jag vill ha något att bita i, något som gör att jag utvecklas, något som gör att livet inte blir helt likriktat. Alltså kommer jag fram till att omgivningen styr mig, fast det kan lätt få omvänd effekt. Nu generaliserar jag lite, men sanningen är att jag har lättare för djupa individer än ytliga. Med djupa individer menar jag tänkande människor. Tänkande människor ger mig livskraft att orka med, tänkande människor är oftast inte vilseledda i sin jakt av att lyfta fram sig själv och sitt ego, tänkande människor suger inte ur kraft utan ger energi. Den energin som behövs så väl i en kall omgivning med människor som motarbetar och inte vill väl.

Fredagen var annars en riktigt bra dag på jobbet, avslappnad och skön stämning, vi vet alla vad det beror på men ingen vill drista sig till att säga det. Tänkande människa ge inte upp, det kommer en morgondag och då ska vi besegra all yta och alla positiva människor som trycker ner andra för att nå egen lycka. Sett prov på många energivampyrer i veckan, bara tar utan att ge...

Tillägnat alla de som vill göra något åt eländet, du vill om du kan - du kan om du vill! Hoppas jag kan... I alla fall fram till våren då det stundar en jobbig student!