Besökare

torsdag 9 oktober 2008

Ibland når man fram till 100 %


...som efter lektionen med EC3B när de gjorde personliga redovisningar.

...som när personer som vågar vara svaga tar mod till sig och säger ifrån.

...som under lektionen i psykologi idag tillsammans med MP2A.

...som efter samma lektion idag när två underbara individer stannade kvar bara för att få säga att de tyckte jag var modig som berättade om det jag gjorde.

...som när man käkar lunch tillsammans med tre underbara kollegor och vänner.

...som när man alltid hälsas av glada tillrop av Mp3A


Jag kanske är lite väl uppåt idag, och det kommer jag säkert att få sota för tids nog, kanske redan imorgon, men kanske ändå inte. Man brukar säga att "vad som går runt kommer tillbaka", men frågan är om det inte är meningen att vissa ska ha mer sorg och olycka i sina liv än andra. Detta borde alltså innebära att vissa energivampyrer tar så mycket kraft av mig så att jag aldrig kommer att komma upp till deras oöverträffade höjder, för jag vill inte ta kraft, utan jag vill ge energi, ja gud vad jag vill ge energi och engagemang!

Mina kandidater sa till mig idag att: "Gud Rickard, du är så pedagogisk och har sånt grymt engagemang så man blir nästan mörkrädd av vilken skillnad det är på lärare och lärare"

Ok, jag fattar att jag är bäst...nä men skämt åsido, jag skriver självklart inte detta för att visa på min egen överlägsenhet för det får andra ha åsikter om, utan jag skriver detta för att man borde tänka efter vad det är som gör en bra lärare till just en bra lärare. Återigen blir mitt svar detsamma som alltid; engagemang och medmänsklighet.

Hemskt att visa att man är människa och inte en känslokall lärarklon? Nej!
Hemskt att kunna ge någon annan beröm för att den gör något bra? Nej
Hemskt att våga stå upp för de svaga? Nej!
Hemskt att bara vara Rickard? Ibland, men inte just idag!

...men som jag sagt tidigare, imorgon är en annan dag!


Tillägnat de som fick mig att må bra idag!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Man ville ju bara krama dig idag. Eller gråta. Fast det föll en och en annan tår. Ändå hade jag läst om allt det här i din blogg. Men verkligheten kom så otroligt nära så det var svårt att hålla tillbaka.

Anonym sa...

Du är verkligen en inspiration för alla. Och det suger som fan att vi inte får ha dig i psykologi B.. -_-

Och förresten, försök, oavsett hur svårt det kan vara, att släppa det som varit. Jag vet av egen erfarenhet att spöken från förr kan gripa tag i oss och dra oss ner i det djupaste mörker. Man får bara kämpa emot och se på framtiden istället. Du skapar framtiden, det förflutna skapar vem du är idag. Men du skapar den du är imorgon.


Ha det bra!

Kungen, läraren med ett omtänksamt hjärta! sa...

Tack underbara!

Johan sa...

Det där har jag faktiskt funderat på... Du är nog den enda läraren som har tagit steget från lärare till människa. Ett gigantiskt kliv, trots att det inte borde vara det.